Unoconcet

Angående mitt tidigare "bussinlägg".

Jag håller verkligen med Soroor. Det är så sjukt att det ens uppstår ett sånt tankesätt jag tidigare beskrev som det oftast gör, bara genom att åka buss. Varför kan man inte sitta kvar utan att personen undrar varför man sitter kvar? osv.. Och skulle man dessutom snacka med personen bredvid så hade personen tyckt att man var dum i huvudet. Det hade varit en sak om det var en äldre person som hade börjat prata med en. Men hade jag börjat prata med en jämnårig hade personen verkligen undrat vad som pågick. Varför är det så? Vad fan är vi så jävla rädda för? 

---

Eftersom vi har projektvecka denna vecka tog jag mig friheten att jobba denna morgon. Redan nu har det hänt en liten insident.

En man på runt 40 år frågade mig om vägen till shell-macken som ligger några minuter härifrån. Jag förklarade hur han skulle gå, flera gånger, men han fattade inte riktigt, och sa att jag förklarade långt m.m.. Jag försökte förklara, "sen går du till vänster, och sedan längs vägen, förbi kyrkan." osv.. Sen påstod han att jag räckte ut tungan till honom och sa att jag drev med honom. Att han menade allvar med att han skulle till shell men att jag skojade och sa fel väg.

HAHA vaa?
För det första, varför skulle jag räcka ut tungan åt honom? För det andra, det är ju mitt jävla jobb att förklara vägen, varför skulle jag driva med honom? För att få lite action på detta sjukt trista ställe? Jag vet inte, men jag skrattade iallfall gott efteråt. En del människor är fan för roliga.