Inlåst på Allum.
Igår höll jag seriöst på och skita på mig. Jag har inte känt mig så liten och hjälplös på länge.
Vi hade haft personalmöte till klockan 22.00 (som förövrigt gick väldigt bra) och jag skulle ta bussen 22.15 hem till mig. Vid 22.12 märker jag att jag inte har min väska med mig och upptäcker på samma gång att jag inte kan ringa till någon från mobilen p.g.a. fel på nätet. Jag springer på Ullis och Kaisas buss för att låna en telefon för att ringa min chef som hade nyckeln till informationen(stackarn hade precis parkerat bilen hemma) så hon kunde komma och låsa upp. Jag ställde mig vid informationsdisken för att vänta in henne. När hon kommer 10 min senare och jag ska gå ut till bussarna för att möta upp henne går fan inte dörrjäveln mellan sjävla köpcentret och bussterminalen upp! Hon kommer inte in, och jag kommer fan inte ut. Vakterna svarar inte heller. Hon säger åt mig att jag ska gå in genom en dörr och ta trapporna ner till parkeringen och komma ut där. Jag går in genom dörren men hittar inga jävla trappor att gå nerför. Efter att jag vart där inne bland massa dörrar och hissar går jag tillbaka och försöker fortfarande ringa vakten och Gertie, och inte fan går det att ringa. När jag sen kommer tillbaka till dörren som inte öppnades, är Gertie inte där. Jag står helt ensam, inlåst och får inte tag på henne. Jag höll på att få panik, och snart skulle också larmet gå på. Efter 5 minuter kommer det en vakt gående ovanför mig, som tur var, som sen hjälper mig ut och då möter jag Gertie som precis höll på att köra iväg till parkeringen hon trodde jag skulle komma till, och får samtidigt veta att hon höll på att ringa sos... Jag fick iallfall tillslut hämtat min väska och Gertie körde mig hem.
Det var värre än vad det låter antar jag. Eller det kanske snarare kändes värre än vad det var. Men det var helt sjukt obehagligt och att dessutom inte kunna nå en enda jävel på telefonen.
Hedanefter sätter jag inte min fot inne på Allum efter klockan 9.
----
Köpte mig ett par skor från Skopunkten precis. Ett par för 100 kr, sånna jag tänkte köpa en annan gång men inte köpte. Nu låg sista 37orna där och jag kunde helt enkelt inte motså.
Vi hade haft personalmöte till klockan 22.00 (som förövrigt gick väldigt bra) och jag skulle ta bussen 22.15 hem till mig. Vid 22.12 märker jag att jag inte har min väska med mig och upptäcker på samma gång att jag inte kan ringa till någon från mobilen p.g.a. fel på nätet. Jag springer på Ullis och Kaisas buss för att låna en telefon för att ringa min chef som hade nyckeln till informationen(stackarn hade precis parkerat bilen hemma) så hon kunde komma och låsa upp. Jag ställde mig vid informationsdisken för att vänta in henne. När hon kommer 10 min senare och jag ska gå ut till bussarna för att möta upp henne går fan inte dörrjäveln mellan sjävla köpcentret och bussterminalen upp! Hon kommer inte in, och jag kommer fan inte ut. Vakterna svarar inte heller. Hon säger åt mig att jag ska gå in genom en dörr och ta trapporna ner till parkeringen och komma ut där. Jag går in genom dörren men hittar inga jävla trappor att gå nerför. Efter att jag vart där inne bland massa dörrar och hissar går jag tillbaka och försöker fortfarande ringa vakten och Gertie, och inte fan går det att ringa. När jag sen kommer tillbaka till dörren som inte öppnades, är Gertie inte där. Jag står helt ensam, inlåst och får inte tag på henne. Jag höll på att få panik, och snart skulle också larmet gå på. Efter 5 minuter kommer det en vakt gående ovanför mig, som tur var, som sen hjälper mig ut och då möter jag Gertie som precis höll på att köra iväg till parkeringen hon trodde jag skulle komma till, och får samtidigt veta att hon höll på att ringa sos... Jag fick iallfall tillslut hämtat min väska och Gertie körde mig hem.
Det var värre än vad det låter antar jag. Eller det kanske snarare kändes värre än vad det var. Men det var helt sjukt obehagligt och att dessutom inte kunna nå en enda jävel på telefonen.
Hedanefter sätter jag inte min fot inne på Allum efter klockan 9.
----
Köpte mig ett par skor från Skopunkten precis. Ett par för 100 kr, sånna jag tänkte köpa en annan gång men inte köpte. Nu låg sista 37orna där och jag kunde helt enkelt inte motså.
Kommentarer
Trackback
