Unoconcet

Idag gjorde jag något som ytterst sällan inträffar i mitt liv.

Jag ÅT ensam, frukost, på ett café. Och det var inte det minsta hemskt. Det var helt underbart skönt faktiskt. Jag satt där med kaffen o toasten längs fönsterbordet och bläddrade i en tidning på ett litet café vid korsvägen. Inga konstiga miner kring gästerna omkring där inte..

Har ätit ensam en gång förrut. På ett café i partille. Snabbt som fan gick det eftersom allt jag kunde göra var att äta. Fanns inget att kolla i, inget som jag kunde "låtsas" göra. Bara äta. Och ja, fick en del konstiga miner på mig. Folk som tyckte lite synd om en för att man tvingas utsätta sig för den pinsamheten, att äta helt ensam... Fook of.

Kan tänka mig ta en frukost ensam oftare faktiskt. Behöver inte göra ett skit själv och det smakar himmelskt gott.

Efter min frukost och svarandet på frågorna om vilket typ av "hemmatyp" jag är (hur jag gör om köket ser ut som fan och det kommer oväntade gäster på besök etc.) i någon engelsk tidning, träffade jag lillsyrran för ett biobesök. Vi såg Narnia. Sjutk bra. Gillar Narnia.


Såg precis färdigt filmen "mamma vid 16" eller nått sådant. Kass film, men jag blir alltid sjukt rörd när jag ser filmer/serier som handlar om barn över huvudtaget. Jag fäller alltid en och annan tår när jag ser förlossningar, folk som ska ge bort sitt barn, etc. 

Nej, jag börjar nästan längta efter en liten "Mathilda" eller "Noel" nu. Men det får nog vänta ett litet tag..