Unoconcet

Vet inte hur många gånger jag gjort det, men varenda gång slängs det lika mycket för det. Har suttit och rensat massvis med saker. Foton i mina fotoalbum exempelvis. Onödiga kort på träd som inte betyder ett skit, osv. Beslutat mig för att köpa nya album och klistra in korten istället. Och även köpa ett till där jag ska klistra in saker som betyder något. Dikter jag haft sedan jag var liten, etc. Har även tittat igenom alla brev, kärleksbrev, kort från brevvänner etc, under min barndom. Fick mig en del skratt kan jag säga. Stavningen, stilen, språket, allt. Hittade även en lapp med en liten hälsning till mina päron från min gamle lärare; "Sandra har idag blivit utkörd pga av sin stora trut, mvh T.M. PS. Den kanske inte är så stor, men den används ofta och effektivt. DS". Jag var rätt fjantig under mina unga år, med andra ord.  

Ska nog ta och fortsätta. Men först göra mig något att äta. Lagade faktiskt middag igår. Första gången jag gjorde något seriöst sen vi flyttade hit. Pasta med champisar, sallad, soltorkade tomater och oliver. I pesto. Det var faktiskt riktigt gott. Och ännu godare blev det när Sam hällt i paprika, lök, gurka och lite krydda. Ett tips om man vill göra något ätbart som inte tar mer än tio minuter.

Börjar dock fundera på om det kanske var något jag inte tålde i den maten. Upplevde en sån sjukt obehaglig grej efter att jag ätit klart igår, och idag när jag käkade rester. Ni vet när det känns som något fastnat i halsen? När det känns som om det sitter kvar i halsgropen och inte vill komma ner, trotts vatten och harlklingar etc. Det går ju vanligtvis över väldigt snabbt, men jag hade det så under hela kvällen igår. Vågade knappt prata för det kändes som om jag skulle kvävas. Stoppade ner fingrarna i halsen, men det kom inget. Skit obegagligt verkligen. Och idag blev det samma sak? Skumt..