Jag lever i fel årtionde.
Eller det gör jag väll egentligen inte. Trivs rätt bra här och nu faktiskt. Men igår kändes det verkligen som det.
Det var tänkt att jag skulle med och grilla med Andrea och hennes vänner, men hela dagens planer blev framskjuta ett par timmar. Och när jag var redo att åka hemifrån hade klockan hunnit bli sex. Istället åkte jag hem till Julia för att förfesta med henne och några till. Det dracks vin, spelades skivor och dansades till Hoola Bandoola Band och Beatles. Mycket trevligt!
Sen bar det av till stan. Vi hade planerat att gå till Nef när det öppnade, men först gå till något annat ställe. Det blev Stars n Bars, ett ställe jag inte tycker om. Eller jag hade bara varit där en gång tidigare, och svor den gången på att aldrig mer sätta min fot där igen. Då spelades det techno och annan skit, personalen var smått otrevlig osv. Men igår, igår var det 60-tal!
Jag vet inte om gårdagskvällen var ett undantag, eller om den där technokvällen var det. Jag hoppas givetvis på det sistnämnda. För fan vad trevligt det var där igår! Musiken, folket, stämningen. Att få dansa till 60-tals musik och att se andra människor dansa på detta underbara 60-talsvis, det var helt underbart! Och att se folks klädstilar, att se folk som gillar 60-tal lika mycket som jag, det värmde i hjärtat kan jag tala om. Och vilket jävla drag det blev på golvet när jag önskat The Who - My Generation, vilket drag!
Sånt här vill man ha mer av, jag åtminstone. Sånt här går ju hem! Folk gillar det. Så otroligt synd att det inte finns något ställe med mer sånt här.
One Way Road måste öppnas snart, helt enkelt. Men det kommer ju att dröja. Om det ens kommer att bli av. Men en framtidsdröm är det ju.
