Unoconcet

När jag var femton år, i början på 2005, dejtade jag en kille ett litet tag. Den här killen hängde med alla "coola" partillemänniskor (dåtidens fjortisar) och då jag själv aldrig riktigt tyckt om varken partillebor eller fjortisar, kändes det ganska så avlägset att dejta honom. Men den här killen var jag lite smått betuttad i (att han var det i mig är däremot helt ofattbart med tanke på att jag hade världens stökigaste frisyr just då). Iallafall, han tröttnade så småningom för att jag inte ville ligga med honom (faktum är att vi inte ens hånglade, men det är en annan historia). Bland annat för att jag visste att alla skulle få veta det, och för att jag hade mitt tankesätt om att aldrig bli någons jävla helgerövring, ett samtalsämne bland polarna osv, redan då. Ja, det gjorde mig ju inte särskilt mycket att det fick ett sånt abrupt slut, eftersom människor som bara vill få ligga kan vara något av det oskönaste (heh) som finns.

Såg den här snubben alldeles nyss, och han ser seriöst exakt likadan ut som han gjorde för fem årsedan... Välstylat hår (säkert fortfarande daxvax), bling i örat, stor dunjacka och allmänt ful stil. Han hänger dessutom med samma människor som han gjorde då, som precis som honom inte heller har förändrats ett jävla dugg. Och då menar jag inte bara utseendemässigt..

Jag förstår varför småknoddar i femtonårs ålder beter sig som dom gör, men när man är tjugo år och uppåt borde det väl vara dags att lämna det stadiet, va?