Unoconcet

Tack och lov. Gothia Cup alltså. I cirka tre veckor har det kryllat av människor från hela världen för både Partille Cup och Gothia. Och jag är galet trött på det kan jag säga. Mest på grund av lokaltrafiken då det alltid är fullt, försenat, kvavt och jävligt när man ska någonstans. Alla små uppstyrda tonårsflickor och vidriga killar gör ju inte dessa veckor särskilt mycket bättre.

När jag och Linnea skulle hem från bion senast så står det seriöst redan tjejer och köar in till discot. Klockan var fyra på eftermiddagen...

Var jag också sån?  Nej, så illa var det inte, thank god.

Ja, skämmigt men sant, jag hängde i stan under Gothia som tolv-fjortonåring. Jag hade visserligen väldigt kul. Tyckte jag då. Varför förstår jag faktiskt inte med tanke på att allt vi gjorde var att hänga vid heden, titta på ett fåtal matcher och gå på något disco. Men det var väl alla pojkar antar jag. Uppmärsamheten. Patetiskt.

Så ja, jag kan smått förstå våra tonåringars tankesätt när det gäller dessa veckor. Tyvärr tror jag att det förändrats en del, till det sämre. Med tanke på att alla verkar vara så jävla mycket omognare i den åldern nuförtiden. Det handlar inte längre bara om pussar och hångel, utan om mer än så. Eller det kanske var så förr också, bara att det inte rörde mig och mina vänner. Förnuft kallas det.

Haha, minns en gång då jag och min gamle vän Elin skulle titta på brors lag när dom mötte ett lag från Brasilien. Vi snackade hejvilt och högljut om alla söta killar i det andra laget. Speciellt om Leo som han hette, en ursöt kille med Stig Helmer-frisyr. Tro fan att han är svensk. Han hörde alltså allting. Skämdes, det gjorde vi kan jag tala om.