Hur det märks att det är höst.
Jag blir aldrig höstdeppig. Inte ens när vädret är förjävligt, som nu.
Men hösten är den tiden på året då spelningslistan består av lugna, sorgsna/vackra låtar. Nationalteatern/afzelius/vreeswijk har det blivit mycket av det senaste. Men även Dylan och annat mysigt. Det är härligt tycker jag.
Och när det blir för mycket sånt blir det låtar som ger en känslan att ingenting är omöjligt, att man är orörlig, odödlig.
Bland annat dessa;
The Who - Baba O'Riley
The Verve - Bitter Sweet Symphony
Kasabian - Club Foot
Oasis - Listen Up
Hejsan! =)
Du var med och tyckte till i debatten "när blev fest synonymt med liv?". Jag har väldigt spännande nyhetet att berätta till dig och alla andra som deltog! Inom de närmsta dagarna kommer Ni få reda på precis vad det rör sig om men jag kan redan nu avslöja att debatten blev mycket större än vad jag förväntade mig från början och detta är enbart tack vare Er fina läsare. Jag vill inte avslöja allt för mycket men jag kan säga såhär: Inom en snar framtid kommer inlägget jag skrev - och den fantastiska responsen jag fick av er, att uppmärksammas i media.
Att vi verkligen kan påverka mer än vad vi tror är något jag lärt mig av detta. Ensam är stark - men tillsammans är vi tusen gånger starkare!
Hejsan! =)
Du var med och tyckte till i debatten "när blev fest synonymt med liv?". Jag har väldigt spännande nyhetet att berätta till dig och alla andra som deltog! Inom de närmsta dagarna kommer Ni få reda på precis vad det rör sig om men jag kan redan nu avslöja att debatten blev mycket större än vad jag förväntade mig från början och detta är enbart tack vare Er fina läsare. Jag vill inte avslöja allt för mycket men jag kan säga såhär: Inom en snar framtid kommer inlägget jag skrev - och den fantastiska responsen jag fick av er, att uppmärksammas i media.
Att vi verkligen kan påverka mer än vad vi tror är något jag lärt mig av detta. Ensam är stark - men tillsammans är vi tusen gånger starkare!
