Unoconcet

Jag vet inte riktigt om jag ska sammanfatta gårdagskvällen som en bra sådan. Den blev ju inte alls som jag tänkt mig och förmodligen hade jag haft det mycket roligare om jag följt planerna.

Först förfest hos Anna. Sedan stod det mellan 120 kr för att se Pascal på Pustervik eller gratis inträde på djungeltrumman-festen på Park Lane. Hela sällskapet ville inte med till Pustervik och gratis inträde lockade, så därför blev det dt-festen. Väl där kändes det som ett helt vanligt aveny-ställe (av den lilla erfarenhet jag fått med mig under åren), och det är inget positivt..

Men kvällen var ändå helt okej. Kan dock inte förstå hur jag INTE kunde gå på spelningen jag sett fram emot i veckor?! Ångest.. 

Well. Matilda fick hångla, Anna blev kär och jag fick se min drömkarl för andra gången under loppet av en vecka. Så det får väga upp det.

Min hemväg var otroligt obehaglig dock. Jag är sällan rädd när jag ska hem på nätterna, men den här gången var jag det. Kan inte beskriva känslan när killen som stirrat på mig på vagnen, ställt massa frågor, hävdat att han inte är ett svin, skyndade på sina steg bakom mig. Jag trodde för ett ögonblick att han skulle våldta mig eller göra mig illa på något annat vis och jag var så glad över att jag memorerat hur han såg ut, ifall att.. 

Han gjorde inget, men han lyckades skrämma skiten ur mig med sitt psyko-beteende, det kan jag säga er.

Idag låter en parkerad bakdel i soffan väldigt lockande, men då kylskåpet står tomt måste jag hem till päronen för lite middag. Och även denna kväll bjuder på trevligheter. Får se om jag orkar..