Sånt jag minns:

Det är en varm sommarkväll 1996. Jag och min bästa vän leker utomhus med några grannpojkar. Pussjage. Sedan är det dags för henne att gå hem, men jag stannar kvar.

Vi går bort till Stora Stenen, där jag egentligen inte får leka utan att säga till. Jag och tre pojkar. Bakom ett garage säger ena pojken, som är några år äldre än jag, att han aldrig provat på att kyssas. Inte jag heller, svarar jag. Och sen gör vi det. En kort, blöt och äcklig kyss. Med fyra ögon tittandes på oss en bit bort. Dom skrattar.

När jag kommer hem får jag skäll för att klockan är mycket. Men jag säger ingenting, utan stänger igen min dörr efter mig.

Den natten kan jag inte somna. Det enda som cirkulerar i mitt huvud är vad som hände borta vid garaget. Det var bara en kyss, men det känns som mer än det. Det känns fel. Jag känner skuld, skam, illamående och jag önskar så innerligt att jag hade gått hem när min vän gjorde det.
  

Kommentarer
Postat av: Anonym

oj vad ung du var! när jag var så liten så visste jag knappt vad det var för något.

2010-01-16 @ 13:06:15
Postat av: Sandra Dermark

Svar Anonym: Ja, jag vet. Var lite småknepig som liten.

2010-01-16 @ 13:58:24
URL: http://unoconcet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0