Unoconcet

Sitter och sneglar på skivorna jag äger. Det är ju verkligen skämsnivå på hur få det faktiskt är. Och nu är det ingen större prioritet längre, tråkigt nog, med tanke på att det går att tanka hem, spotify, osv.

Minns att jag slängde alla mina skivor för ett antal årsedan.. Varför gjorde jag det? Det var visserligen mycket skit också, men fortfarande, varför?

Kommer iallafall att tänka på en skiva som jag hade i mina ägor i mellanstadiet, som väcker en del frågetecken. Nämligen Mark Levengoods, It's in the air: Naturens melodifestival (googlade titeln, så bra minne har jag inte). En skiva med massa olika fågelläten och Levengood som talar.

Minns att en liten fågel satt på hans flint på omslaget och att jag tyckte introlåten var lite klatchig.

Men frågan är, VARFÖR hade jag den här skivan..? Och vem köpte den? För inte fan var det jag...

Och varför trodde folk att jag var helt överförtjust i fåglar som yngre?

Det var inte bara inköparen av den här skivan som gjorde det, utan min lärare i mellanstadiet också. Jag skrev ett arbete om fåglar i slutet av femman om jag inte missminner mig, och på skolavslutningen fick alla varsin "klassens nånting" att hänga runt halsen. Folk fick det dom sysslade med, konståkning, fotboll osv.

På min stod det "klassens fågelälskare".........

Det här var jobbigt för mig ska ni veta, eftersom vi skulle läsa upp vad vi fått inför klassen och föräldrarna. Och i den åldern tyckte jag det var viktigt att vara fräck, och det var ungefär så ofräckt det kunde bli, så där satt jag och skämdes. 

(Minns att läraren kom och klappade mig på axeln efteråt med sin leende lilla musmun och frågade om det stämde.. Lilla Beirut, om du bara visste...)