"man é ju som man é, när man inte blev som man skulle"
Precis hemkommen från min gammelmormors begravning. Den var fin, men jobbig. Det var första gången jag var på en begravning där graven skulle gravsättas. De andra har krimerats. Men Margit ville ligga i samma grav som hennes två föredetta män. Begravningen var väldigt vacker iallafall, med massvis av fina blommor. Efteråt samlades släkt och vänner och åt god mat tillsammans. Det var trevligt att träffa släktingar, men det hade varit ännu trevligare att göra det under någon annan tillställning än en begravning. Min mormors kusins barn hade klippt ihop en liten film från en intervju hon gjorde med Margit för fem årsedan, som hon visade för alla. Trotts sina då 92 år, och påbörjan till att bli smått senil, så var Margit både klok och rolig. Citatet i rubriken hade hon klämt ur sig under intervjun och alla föll i skratt.
Nu har jag lite dåligt samvete, precis som jag har fått efter varje begravning jag varit på. Jag vet inte varför, men under varje begravning så kämpar jag med att hålla inne tårarna. Jag låter dom aldrig bara rinna, utan försöker låta bli så gott det går. Givetvis går det inte att hålla inne tårarna helt och hållet. Det gör det inte. Speciellt inte då jag hör hur syster, mormor och andra i kyrkan gråter och sorglig musik spelas. Men jag tycker det är jobbigt att folk ser mig gråta helt enkelt. Det känns så jävla blottande på något sett, då jag inte är den typen som öppet visar känslor. Detta gör alltså att jag måste tänka på annat. Gör jag inte det, så flödar det. Det kan vara kakor, jobbet, inredning, allt möjligt! Detta i sin tur leder till att jag inte är fullt närvarande i kyrkan. I huvudet. Det ger mig dåligt samtvete, det gör det. Och jag ber alltid om förlåtelse när jag lägger blomman på graven. Och jag säger alltid åt mig själv att skärpa mig till nästa gång. Men det är uppenbarligen inte så lätt.
Nu hoppas jag det dröjer ytterligare några år innan nästa kommer.
Låt gamlingarna få sitta för helvete!
Jag blir så jävla upprörd. Återigen, när jag åkte spårvagn idag och det inte fanns några lediga sittplatser, så ser jag minst tre äldre damer som knappt kan stå på benen, tvingas stå. Detta för att lata jävla människor inte ger ifrån sig sin plats! Jag tycker det är skamligt. Jag blir smått äcklad kan jag säga. Att inte dessa personer skäms? Jag fick en sådan lust att säga åt några på vagnen att resa sig upp och fråga om dom inte ser att en tant står och håller i sig för livet. Men jag gjorde det inte. Jag ska inte behöva säga åt andra hur dom borde göra, när det gäller en sådan självklarhet att lyfta på arslet inför en gammal människa.
Jag bryr mig inte ens om att sätta mig när jag vet att jag åker med en vagn som säkerligen kommer bli full. Det är ingen idé, för jag vet att jag kommer få resa mig upp inom kort ändå. Och jag ska väll för fan inte behöva sätta mig, bara för att garantera att en äldre person ska få sittplats? Det borde vara böter på att inte resa sig för en äldre. En jävligt hög sådan.
Apnissar. SKÄMS!
Jävla fjanterier.
Va fan? Är folk så inihelvete fega och inte vågar lämna ut sig själva? Vad fan är grejen med att vara anonym?
Visst. Jag har också varit anonym. Men bara i dom fallen där det är så jävla uppenbart att det är jag som skriver, då jag inte ens behöver skriva att det är jag. I Emelie HPs blogg exempelvis, på den tiden då vi hade våra små catfights.
Men hon är fan den enda.
Jag tycker bara det är så jävla löjligt att folk inte vågar stå för det dom skriver. Visst, det är minst lika töntigt av mig att skriva att BB såg ut som en kärring på den bilden då hon gjort en spray-tan, det är jag fullt medveten om. Men jag tycker det, och jag skrev det och hon får hemskt gärna skriva en kommentar tillbaka..
Nej, om man ska hålla på och fjanta sig på nätet med att vara elak, då ska man fan stå för det.
"Han skulle våldta dig, Abdul"
VAD FAN är det för jävla ord som kommer ur en åttaåring? VA? Jag fattar det inte! Jag blir fan både mörkrädd och förbannad. Jävla skitungar.
Jag svor sjukt mycket när jag var liten. Som åttaåring. Har alltid svurit mycket. En av mina dåliga vanor. Har alltid fått höra från vänners föräldrar att jag svär mycket. "Jätte go tjej, men vad hon svär". Inget jag direkt är stolt över. Tycker det är rätt jobbigt faktiskt. Att jag måste fylla ut meningar med svordomar. Men det är som sagt en vana och jag har svårt att bli av med den. Trotts en massa försök. De enda gångerna jag inte svär är på mitt jobb, när jag är med morföräldrarna och med sånna som jag vet tar väldigt illa vid sig vid svordommar. Utöver det, hela tiden i princip.
Men jag skulle aldrig, ALDRIG kunna säga en sån sak som det jag skrev ovan, när jag var åtta år. Visst har språket förändrats. Mina svordomar var främst "fan, jävlar, cpbarn, apa, skit, bög" osv. De flesta åt min bror under våra kära syskonbråk. Men annars var det bara "fan" och "jävlar".
Det är skrämmande att höra dagens ungar och deras språk. Det är det. Jag tycker det är fruktansvärt!
Precis innan jag fick höra den vackra meningen var det en pappa här som skrek åt sin son, drog i honom och var skitförbannad. Det är jävligt lyhört här på allum när det är lite folk, så det hördes kan jag tala om. Jag var nära på att ringa vakten till och med. Men det var någon annan som ingrep.
Kul arbetsdag. Verkligen..
Ja, det kan man verkligen kalla det.
Läste precis en artikel på aftonbladet om "mirakeltrosan". En sådan som drar in fettet på kroppen så man krymper någon storlek, snabbt och lätt. En ny sort tror jag. Artikeln kan du läsa här.
Jag förstår inte riktigt grejen med en sån där trosa. Jag menar, visst, drar man på sig en sådan ser man säkert smalare ut. Men det som finns under trosan finns ju fortfarande kvar!? Det försvinner ju inte bara för att det ser ut som att det gör det, när trosan är på. Om man nu inte vill ha det som finns där, är det inte bättre att försöka få bort det helt och hållet? Istället för att använda en tillfällig lösning som en åtsittande trosa. Så fort trosan åker av så är man ju tillbaka till sitt vanliga jag.
Visst, den funkar väll skitbra om man vill vara fin en kväll och kanske vill ha på sig den där klänningen man vanligtvis inte kommer i. Men blir inte ångesten istället dubbel när man tar av sig trosan, då man ser hur man egentligen ser ut?
Trosan kanske kan skapa ett beroende till och med. Man har på sig den några gånger, och då trivs med hur man ser ut. Och på grund av detta kanske det leder till att man tycker ännu mindre om hur man ser ut, utan den. För att man har fått se hur man vill se ut, och faktiskt kan se ut. Och så slutar det med att man jämt och ständigt måste ha den på sig. Det är ju förjävligt! Och tänk om man inte vågar ta av sig den, när man hamnar i den situationen då den faktiskt måste av! För att man är rädd för att andra ska se hur man egentligen ser ut. Att kroppen inte alls är så slimmad och celulitfri som det sett ut. Det är ju jätte hemskt. Jag själv hade också blivit jävligt förvånad om jag skulle inleda en kärleksakt med en man där kaggen, som jag egentligen trott var en bastant överkropp, helt plötsligt faller över kallingarna...
En jävligt dålig tillfällig lösning tycker jag. Antingen får man leva med det lilla extra, eller ta bort det helt och hållet. Och jag menar, "det lilla extra". Det vill man ju alltid ha annars. Ju större pajbit man får på ett café desto mer vill man gå dit igen. Givetvis borde det gälla kroppen också.
En jävla fjant.
Det som är löjligt, det är inte att kvinnorna ska få nya kläder, för det tycker jag absolut att dom ska få. Det som är löjligt är att Sofie Fahrman inte tycker att dom är okej.. En sk. "modeexpert" som skriver vilka "höstens måsten" är osv, osv.. Varför i helvete skriva en artikel om att HON inte tycker om de nya kläderna? Jag fattar det inte. Verkligen inte.
Finns det folk som seriöst läser hennes tidning, eller på nätet?
Jag förstår fan inte grejen med Sofie, eller "Sofies mode". Har inte folk någon egen fantasi längre? Måste folk läsa det på en jävla internetsida för att själva förstå och faktiskt tycka att det är snyggt med hög midja, eller vad det nu kan vara? Säger Sofie att det är okej med det och de, då är det okej. Skriver hon att det är ute med cowboy-boots, då ska man absolut inte ha det! För då är man ute.. Har folk inget eget tycke? Varför måste folk vara så jävla "modemedvetna"? Köpa det som står att man absolut ska ha, ha den färg på läpparna som är inne i höst etc..
Den enda som ska tala om för mig vilka plagg jag inte kan vara utan i höst, det är fan i mig jag.
Snälla...
Ganska så löjligt.
Läsare till Niotillfem är ett exempel. En tjej som man skulle kunna säga startade den här trenden med vippiga kjolar, prickiga klänningar och ord som "pojknackar", osv. Ni som läst hennes blogg förstår vad jag menar. Man skulle kunna säga att hon är originalet. Åtminstonde inom bloggvärlden. Jag läser hennes blogg ibland. Tycker om hennes bilder och hennes små äldre ordval.
Det som är löjligt, det är inte att alla dessa små kopior försöker vara som Sandra, klä sig som Sandra och som också säger "pojkar" istället för "killar". Jo, det är också jävligt löjligt faktisk. Men det som känns sjukt löjligt är när dessa små kopior ska försöka få sig själva att framstå som en som Sandra, när dom kommenterar hennes blogg. Att hon ska se att dom också är sådana. Know what I mean? Har kommenterat hennes blogg några gånger och läst en del andras. Varenda jävla kommentar låter liknande "ska dricka massvis med hemmagjord hallonsaft och äta nybakta kanelbullar. Gud va flott", eller liknande..
Jag spyr lite smått. Typ.
Nu var det inte de jag syftade på direkt. Men ett exempel.
Måste det vara så jävla värdelöst?
Om man tar i musikväg t.ex... Takida och deras jävla hit. Dom suger balle och jag vill bara slänga mig på golvet i fosterställning och gråta när jag råkar höra en snutt av den där låten. Eller Veronica Maggio. En blond liten torrboll med värdelösa texter och värdelös musik. Tycker folk seriöst att det är bra? Ja, givetvis.
Man får liksom den här "tycka synd om" känslan lite. Inte åt dessa s.k. band/artister som faktiskt lyckats eftersom folk uppenbarligen köper koncepten. Men lite mer åt dom som faktiskt tycker det är bra. Det är dom man bara vill ge en liten klapp på axeln och säga "Det kommer, det kommer". Och förhoppningsvis gör det de också. En bättre musiksmak alltså.
Jag har en väldigt blandad musiksmak. Det har jag. Jag menar; Oasis, The Who och Kasabian är väll ganska så långt ifrån Misfits och Turbonegro, om man säger så. Skulle kunna skriva en hel lista med alla band jag tycker om, men jag besparar mig den tiden. Det enda jag inte kan lyssna på är Metal, hiphop, Rnb, amerikanska rockband som Good Charlotte och sån skit, och all jävla radiomusik. Utöver det är jag faktiskt väldigt öppen. Och jag kan även förstå varför folk tycker att band som Whitesnake etc. är bra. Även om jag själv aldrig skulle lyssna på det. Men musik som låter som Takidas och Maggios, sånt vill jag helst bara fånga i en liten burk och kasta ut till sjöss...
Men givetvis får folk lyssna på vad de vill. Och jag respekterar det.
Likadant med reklamer på tv. Dom flesta kan nog hålla med mig om att Jambas reklamer måste vara några av dom sämsta och mest irriterande som någonsin visats på tv. Och jag menar, vem fan betalar pengar för att få sånna där fräcka grejer till sin mobiltelefon? Det är ju ganska sjukt. Faktiskt. Och rösten, SKÄMS HAN INTE? Man får ju iallfall hoppas att han inte pratar som om han skiter ner sig, i vanliga fall. Sen Jcs nya reklam. Visst, nu ska alla nyblivna tonåringar vara små rockers, popare och allt vad det är. Men varför i helvete ska lillkillen ha på sig ett par jävla TÖNTBRILLOR? Det måste vara en av dom mest överskattade trenderna som finns. Och killen som sjunger, han gör det värdelöst. Det hade varit lite halvkul om Cubus bara hade den reklamen med alla småttingar. Då hade det liksom förlöjligat hela Jc-grejen. Men icke..
Är inte själva grejen med att visa reklamer, att sälja? Visst, reklamer som folk stör sig på, det kommer folk ihåg. Men inte fan blir man sugen på att köpa "Garnier neutrisse" när Pernilla fucking Wahlgren är med?
?
En del av er har säkert redan noterat att jag alltid stavar "väll" med två L och inte inte med ett, som det ska vara. Men jag kan bara meddela er att jag är väl medveten om att "väll" stavas "väl". Men det måste seriöst vara en av dom dummaste stavningarna som finns! "väl" och "väll" är två helt olika ord. Varför inte skilja stavningen åt, när det GÅR att göra det? Jag begriper det inte. Är det bara jag som läser "väl" först i en mening där innebörden skall vara "väll"?
Jag kommer iallfall fortsätta stava det "fel" tills nissen som bestämmer stavningarna kommer till insikt att det faktiskt borde stavas med två L. Nöt.
Sen är det ett ord jag seriöst inte vet hur det stavas. Har aldrig gjort det. Det är "schysst". Det finns ju fan 58 olika stavningar på det ordet. "just", "juste", "schyst", "sjyst"... Hur fan stavas det?
Vem fan är det som är efterbliven?
Det strosar omkring en utvecklingstörd kille här på allum emellanåt. Jävligt stor i käften är han och sparkar på dörrar och fotoautomaten osv.
Men det som gör mig så jävla förbannad är dessa äckliga små partillesvin i 14-års ålder som ska hålla på och käfta tillbaka och retas när denna kille provocerar dem. Är dom så jävla korkade att dom inte fattar att han är utvecklingstörd, att det inte blir bättre av att dom håller på tillbaka?
Kul att man måste sitta och hålla ögonen på dom jävla idioterna så fort denna kille är här. Det känns iallfall bra att vakterna tycker lika illa om detta som jag så dom kan fortsätta slänga ut småpojkarna som inte förstår dom gör sig själva till åtlöje genom att hoppa på en utvecklingstörd.
Fookin' hell....
Vart går gränsen för ett visst beteende?
Förra helgen, då jag satt på bussen till korsvägen för att sen åka till Chrille fick jag uppleva något som jag hoppas var första och sista gången.
Nån meter framför mig sitter det fyra män i 35+ åldern och pratar högt, skrattar osv, vilket verkligen inte är speciellt konstigt. Men det ordet jag hörde mest på den bussresan var seriöst, "fitta". FITTA! Inte nog med att dom betedde sig som fjortonåringar på sättet (slog på varandra, ruffsa till frillen på varandra osv), hela jävla bussresan snackade dom om fittor, pattar, rumpor, strippor osv. Rakade, orakade, kvinnoorgasmer, fittlukt, big asses, stora bröst, svensexan då det var så jävla gött med bruden som klämde in ansiktet på ena mellan pattarna, vilken strippning som var bäst m.m... HALLÅ!? Och där sitter jag med det ena ögonbrynet 10 cm över det andra, och bara stirrar och skakar på huvudet. Att dom inte skäms? Hur i helvete kan vuxna människor sitta och snacka om sånt på en buss, som det dessutom sitter flera människor på? Räcker det inte med att våra kära nyblivna tonåringar gör det? Det värsta var att dom tittade bak då och då, för att få se min reaktion verkade det som. På samma sätt som tonåringar gör för att få bekräftelse att dom är coola när dom sitter och pratar om sånna coola saker.
Jag hoppas fan att dom var stupfulla, för så där beter man sig fan inte som vuxen. SKÄMS!
Ikväll blir det bara en skön hemmakväll med film osv. Imån lutar det kanske åt Beatleskvällen på saturn. Men jag får se... Haket är så sjukt dåligt och jag lovade mig själv att aldrig sätta min fot där igen efter mitt första besök. Men jag kanske pallrar mig dit ändå. Vad gör man inte för Beatles!
The Beatles - Taxman
I'm good, i'm gone.
Okej, imån ska både Stinalee och Blondinbella vara med på nyhetsmorgon på tv 4. HAHA.
Finns det några mer patetiska människor än dom två? Då syftar jag framförallt på blondinbella(stinalee verkar mest var en blåst jävel) En liten 17-årig rikemans tjej som enligt henne själv, får allt på silverfat. En tjej som skryter med att hon är sveriges mest betalda bloggerskor, och tror att hennes blogg är så läst för att folk är avundsjuka på att hon lever det liv som alla vill leva. Bara det säger ganska mycket om henne. Jag kan sätta pengar på att en STOR del av hennes läsare läser den av samma anledning som jag, folk vill få sig ett gott skratt. För ja, hon är riktigt underhållande när hon ska komma med sina smarta välskrivna inlägg om politik och annat. Speciellt hennes politiska inlägg. Hon vet ju inte ett skit om vad hon snackar om och kan heller inte komma med några bra motargument när folk ifrågasätter hennes åsikter. Det roliga är att när hon väl vill att något ska framgå, att hon har pengar osv, så försöker hon göra det indirekt. Hon säger inte saker rakt ut, utan får det inslingrat på ett eller annat sätt. If you know what I mean. Nej, stackars lilla barn, helt utan verklighetsuppfattning.
Nej, jag kan faktiskt inte förstå hur dessa två bloggerskor kan vara så framgångsrika inom bloggvärlden. Jag kan verkligen inte fatta hur folk kan läsa deras bloggar dagligen, precis som jag läser hanapees. Jag orkar knappt med att kolla bellas blogg nån gång ibland, och stinalees har jag bara besökt en gång och då var det nått jävla videoklipp som gjorde att avskräcktes rejält med en gång.
Synd att jag jobbar tidigt imån, hade vart sjukt kul att se dom på tv.
Lykke li - i'm good, I'm gone.
Jag skäms.
Jag sitter här på mitt feta arsle och klagar över att jag har det tråkigt på jobbet, för det ända jag gör är att sitta vid datan. Jag blir sur när jag kommer hem och det som serveras är falukorv eftersom jag hatar falukorv, och det slutar med att jag petar i maten. Det som tar upp en stor del av mitt tankeutrymme just nu är om jag ska köpa den den jävla balklänningen! Jag målade t.o.m över mitt ansikte för att jag ser ut som en mupp på bilden då jag är så ofotogeniskt, vilket visar att jag är en ytlig jävel. Jag sitter här och stör mig så ofantligt på dessa jävla ungdomar som går och spottar på golvet och tror att dom äger hela världen. Ser jag en person med fula kläder så kanske jag inte säger det högt, men jag tänker det åtminstonde. Hur orkar jag lägga tid på att tänka på om en annan människa har fula kläder? Är det inte patetiskt?
Jag är fullt medveten om att en stor del av världens befolkning inte ens har dricksvatten, och ändå så står jag och sköljer min tandbortste ren med vatten på flaska för att jag inte vet vad det är för vatten i kranen i Scottland. Folk dör i svält varje dag, inte bara i 3:e världen, och ändå så slänger jag halva maten på tallriken i bamba.
Jag är fullt medveten om vad som sker i min omvärld men vad gör jag åt det? Inte ett skit. Dom har mitt medlidande, men vad mer? Går jag förbi en uteliggare tittar jag på honom/henne med ledsa ögon, men ger dom inte ett öre. Jag har köpt rosa bandet nån gång, köpt en och annan faktum tidning, slängt i lite växel i rödakorsetbössan på maxi. Men det är det ända jag någonsin gjort för välgörenhet, vilket får mig att skämmas ännu mer.
Jag blir så jävla upprörd över att det vimlar av stenrika människor som har 6 bilar på uppfarten, har 5 hus på olika ställen i världen och sitter där med pengar som skulle kunna ge föda åt tusentals människor. Och är det inte sjukt att det köps och sälj fotbollspelare hit och dit för miljontals kronor? Är ett bra fotbollslag viktigare än livet själv?
Och för att inte tala om våra miljöproblem som inom en snar framtid kommer ge stora konsekvenser. Som om det inte vore nog med fattigdom, våld, sjukdomar, djurplågeri etc. Visst, vi försöker förbättra miljöproblemen, men det räcker inte.
Jag själv är livrädd för att jorden ska gå under p.g.a. miljöproblemen. Men gör jag något åt det? Jag har fortfarande tänt alla lampor i rummet, och tv och data på på samma gång. Jag låter dom vara på när jag lämnar hemmet. Jag tar fortfarande nya påsar varje gång jag köpt något nytt plagg osv, trotts att jag inte ens skulle behöva hälften av dom. Jo, jag vill inte ha körkort och därmed inte köra bil. Men det är för att jag är en livsfara för omgivningen eftersom jag och motorer inte går ihop, inte för att jag tänker på miljön.
Inte nog med att 3:e världen får stå ut med fattigdom och svält, dom får också stå ut med att vi dumpar t.ex. uran och skit till dom. Vi lever på dom helt enkelt. Vi glider på att dom lider(liknande Zazas för-en-gång-skull lyckade kommentar:)
Folk är så jävla medvetna om vad som försigår runt omkring, men blundar för det. Låtsas om som om det inte finns, vilket äcklar mig. Jag äcklas över mig själv för att jag tycker det är viktigare att jag kan åka till Paris i höst, flytta hemifrån nu i vår, än att ge pengar till välgörenhet.
Jag är medveten om att jag förmodligen aldrig kommer att packa väskan och sticka till Thailand. Jag är medveten om att direkt efter detta inlägg kommer klagan om mitt jobb, beslutsångesten om balklänningen och petandet i maten att fortsätta. Men ibland blir jag verkligen så sjukt sugen på att dra. Inte för att jag inte är nöjd med mitt liv, för det är jag. Utan för att jag helt enkelt ibland skäms för att vara människa.
Vad hjälper det att bara sticka undrar du? Det hjälper kanske inte speciellt mycket. Men jag hjälper åtminstonde inte till att förgöra världen ännu mer.
Och ja, det finns många människor som gör otroligt bra grejer för att hjälpa och förbättra. Och jag beundrar dom så otroligt mycket, och hoppas innerligt att jag snart tillhör den kategorin, inte bara i tanken utan även praktiskt.
"Stureplanifiera" göteborg...
Är det någon mer än jag som läst punktse idag? HAHAHA!
Vad är det för jävla skit dom har öppnat på avenyn? Vem fan bryr sig om stureplan? Kan någon tala om för mig vad det är som är så är jävla intressant med stureplan och folket som hänger där? Seriöst, jag fattar det fan inte!
Nu kommer ju givetvis alla dessa fräcka människor som inget hällre vill än att hänga på stureplan på riktigt, hänga på denna nya helt otroligt schyssta klubb. Men då får vi ju iallfall hoppas på att alla dessa stureplanswannabes samlas där så dom slipper förgifta resten av göteborgs uteställen.
Ett ställe som ska locka till sig alla sorts människor. "Modeintresserade, musikintresserade, BRATS självklart......" JAG DÖR!
Jag vet fan inte om jag ska skratta eller gråta...
"han som alltid pratar med chauffören"
Väldigt ofta när jag åker buss så är det en snubbe som står och pratar med chauffören. VARJE gång jag åker buss, och han är på bussen så står han där framme. Jag har aldrig riktigt irriterat mig på det. Men igår när han kom på samma buss som jag så kände jag verkligen att jag ville bita i kudden...
Varför står han där framme? Vad har han för syfte med det? Har han inga vänner? Är dom hans vänner? Känner han alla, och hur då isåfall? Vad tycker chauffören? Alla som åker med min buss, 513 vet vem han är. Han är den sk. "Han som alltid pratar med chauffören". Självklart ska han få stå där framme om han nu tycker det är kul. Det är bara lite irriterande när man ska kliva på och denna stora man står där framme och man får pressa lilla kalvkroppen förbi hans area på 1x1 m..
Nej, nu var jag lite smått elak.
Hej.
Kan börja med att meddela att jag för tillfället inte har mitt vanliga mobilnummer eftersom mitt nya abonemang börjar idag och nissarna på 3 har inte ändrat till mitt gamla nummer. Så om ni nu vill ha tag på mig, så får ni slå upp det på eniro eller något eftersom jag ytterst sällan svarar i hemtelefonen..
Jag har stött på en del skumma människor här på jobbet. Pundare, alcoholister, gnälliga tanter osv. Men igår har jag nog aldrig blivit så förbannad som jag blev när jag suttit här.
En riktig jävla surkärring skällde ut mig på telefon igår då hennes dotter inte fick handla på pondus för att hon inte hade legitimation. Hon skällde också ut mig för att jag inte hade några kontanter här så hennes dotter kunde växla tillbaka presentkorten till kontanter, och när jag sa att jag inte kunde garantera att det skulle finnas 2000 kr här på onsdag igen blev hon ännu mera förbannad, "MEN ASSÅ, HALLÅ DU FÅR JU FÖR FAN SAMMARBETA LITE!" och massa annat skit. Hon sa också det var mitt fel att jag inte talat om för henne att det krävdes legitimation, och hon blev även skitförbannad för att inte centrumledningen skulle vara här förräns på onsdag. Efter att jag förklarat ett antal gånger att jag inte har något med presentkorten att göra, att jag endast säljer dom, att man inte ska behöva visa leg, och att om hon är missnöjd med presentkorten får hon ta det med centrumledningen, slutade det med att hon la på luren.
Egentligen tycker jag sånt här är rätt kul, är inte den som bangar diskussioner osv. Men den här gången blev jag riktigt jävla arg. Hur i helvete kan hon sitta och gapa på mig i telefonen när jag inte har ett skit med dom jävla presentkorten att göra? Det är la fan inte mitt fel att pondus har missuppfattat det där med legitimation och att man inte alls ska behöva visa upp det? Jag hoppas innerligt att hon kommer hit på onsdag då jag jobbar, hälst när jag och Ullis byter av så vi båda är här. KÄRRINGJÄVEL!
Adjö
Bortkastad tid.
Det finns så många saker jag tycker om att göra. Måla, fota, sy, spela gitarr, sticka, skriva manus och noveller osv. Jag älskar att göra alla dom sakerna. Men gör jag det? Nej, ytterst sällan. Jag hade kunnat klämma in alla dom sakerna mellan skolan, jobb, sam, vänner osv, istället för att spilla tid på massa skitserier på tv osv. Men det gör jag inte.
Förut målade jag hemma, nu gör jag det endast på bilden i skolan. Jag älskar att fota, har t.o.m inhandlat en systemkamera. Jag har inte ens varit vid skansen krona i höst (älskar att vara där) och fotat! Kameran används endast då det är fest, knappt det. Jag skulle lika gärna kunna börja på mitt fotokollage jag vill göra om normer. Men jag har ingen lust att börja förrän jag får fota på bilden i vår. Filmmanus har jag skrivit sen jag var 11 år gammal. Senaste manuset jag skrev var i 1:an på gymnasiet då vi skulle skriva en barnpjäs, men i mitt fall blev det en barnfilm. Jag har massvis med ideér och scener i huvet, men jag skriver aldrig ner det, trotts att jag vet att det skulle kunna bli bra film. Jag har alltid tyckt om att sy, men det jag sytt på senare tid var det jag sydde som projekarbete. Jag vet att hade det inte varit för att jag gjorde det som projektarbete så hade jag inte gjort mer än en halv klänning vid det här laget.
Jag vet inte om det har med att göra att jag tycker om så många saker. Hade jag bara tyckt om att måla, eller bara att sy osv. kanske jag hade lagt ner mer tid på det. Men eftersom det är många saker, gör jag ingenting istället för lite av allt.
Jag har också insett att det jag gör, gör jag till skolan (som det jag nämnde ovan). Kanske är det för att jag lika gärna kan göra det som skolarbeten och få bra betyg på det. Att göra saker som skolarbeten kanske är en form av drivkraft. Men om nu skolan är min drivkraft till att göra dom sakerna jag tycker om, kommer jag då efter skolan inte göra något alls?
Jag har alltid tänkt att när jag gått ut skolan, det är då jag kommer börja sysselsätta mig med mina intressen på riktigt (bla. därför jag vill ha en 2:a så jag kan ha mitt lilla rum med symaskin, gitarren, basen, staflierna osv). Men vem vet, kanske blir ännu latare på den fronten och äter mig fet framför soffan istället...
Fook.
"Dampa ? Vara bråkig och störande; bli arg, få utbrott."
Jag kokar.........
Att dom ens nämner ett sånt ord på språkrådets lista. Det är sjukt!
Jag kan fan inte fatta hur folk kan andvända sånna ord i sitt vardagliga språk.. Det är sjukt att jag t.o.m ska behöva påminna mina egna jämnåriga vänner att sluta säga sån skit.
Döööö.
En liten fundering.
Är en buss nästan full och du kommer på så letar du efter en ledig plats, där båda bredvid varandra är lediga. Oftast går du även längst bak för att se om du kan hitta det. När det inte finns sätter så du dig bredvid någon. Men när folk senare går av så väntas du flytta på dig, till två lediga platser. Oftast så gör du det. Då tänker personen oftast, "hon flyttade på sig för att det finns två lediga platser". Men sitter du kvar så tänker personen bredvid dig garanterat "varför sitter hon kvar?" medan du tänker "undra vad han/hon tänker när jag sitter kvar". Samtidigt vet du om att personen bredvid tänker som den gör. Och du är medveten om att personen vet om vad du tänker. Ni vet om vad den andra tänker och ni vet om att den andra vet om vad ni själv tänker. Skulle du därimot flytta på dig efter ett tag, när det funnits lediga platser en stund så tänker personen "varför flyttar hon på sig? vill hon inte sitta bredvid mig? luktar jag illa?". Och du vet om att personen tänker så..
Vad kan man dra för slutsatts av det här? Jo, antingen flyttar man på sig med en gång, eller så sitter man kvar hela vägen.
Nu ska jag återgå till mitt numera kalla kaffe och "jobba" vidare..
Överskattat att vara full.
Jag har insett på senare tid att jag mer och mer har emot alcohol. Eller snarare emot folk som dricker för mycket av det.
Öl, cider osv är gott, det är det. Och det är jätte trevligt att gå ut, festa och så. Men är folk så jävla dumma att dom inte kan känna av när det är dags att sluta?
Att vara lite salongsberusad är helt okej, det är trevligt. Men vad är det för mening med att dricka sig redlöst? Inte bara det att man får en jävla baksmälla, blir otrevlig och jobbig, det är även jobbigt för alla andra som måste stå ut med skiten!
Jag klarar inte av folk som berättar om sina helger och att dom var så "jääääävla fuuulla" och bla bla bla. "okej och med denna inforamtion ska jag...?"
Kanske har jag redan fått för mycket av det goda under mina tidigare dar som festprisse, vad vet jag. Kan bara konstatera att jag är riktigt trött på folk som dricker för mycket.
Okej, nu höll jag på att skita ner mig. Nån jävel sprängde en ballong precis bredvid mig på jobbet.. Satans unge.
