Littlesis.
Igår var jag på den nya Harry Potter filmen med lillasyster min. Jag och Linnea åkte in ett bra tag innan filmen började, vilket var helt onödigt. Ätandet på donken tog ca 20 minuter och därefter började filmen om två timmar. Men vi strosade omkring lite, köpte godis i en affär, sedan lite saker på willys. Därefter gick vi tillbaka till biografen och väntade. Toaletterna var sjukt fräscha måste jag säga. Ett stort plus för den "nya" biografen. Efter drygt 2,5 timma var iallafall filmen slut. Irriternade nog så missade vi bussen hem med ca 1 minut och var tvugna att vänta en halvtimma på nästa.
Har aldrig varit direkt intresserad av varken Potter böckerna eller filmerna, men filmen var väll helt okej. Syrran uppskattade det iallfall. Att få åka iväg med storasyster var väll nästan ännu mera uppskattat. Det var nog första gången, i allfall på jävligt länge som hon och jag gjorde nånting tillsammans. Det blir lätt så. Jag har fullt upp med mitt liv, och hon med sitt. Dessutom har hon autism så hon är ju ingen vanlig unge. 13 år, men mer som en sjuåring. Har insett att sånt här vill jag göra fler gånger. Jag såg på henne hur glad hon var över att hon gjorde denna tripp med mig, att jag ville gå på bio med henne. Jag blir glad över att se henne glad. Jag vet att hon ser upp till mig, jag vet att hon vill bli som jag när hon "blir stor", enligt henne själv. "När jag blir lika stor som dig ska jag också ha sånna kläder" osv. Därför känns det ganska jävligt att vi inte tillbringar mer tid tillsammans. Ser framimot över att bli personlig assistent till henne när jag fyllt 18. Ska antagligen bli det. Få pengar för att umgås med syrran, inte helt fel! Well, tills dess får vi hitta på lite annat. Shrek den tredje nästa!
Har aldrig varit direkt intresserad av varken Potter böckerna eller filmerna, men filmen var väll helt okej. Syrran uppskattade det iallfall. Att få åka iväg med storasyster var väll nästan ännu mera uppskattat. Det var nog första gången, i allfall på jävligt länge som hon och jag gjorde nånting tillsammans. Det blir lätt så. Jag har fullt upp med mitt liv, och hon med sitt. Dessutom har hon autism så hon är ju ingen vanlig unge. 13 år, men mer som en sjuåring. Har insett att sånt här vill jag göra fler gånger. Jag såg på henne hur glad hon var över att hon gjorde denna tripp med mig, att jag ville gå på bio med henne. Jag blir glad över att se henne glad. Jag vet att hon ser upp till mig, jag vet att hon vill bli som jag när hon "blir stor", enligt henne själv. "När jag blir lika stor som dig ska jag också ha sånna kläder" osv. Därför känns det ganska jävligt att vi inte tillbringar mer tid tillsammans. Ser framimot över att bli personlig assistent till henne när jag fyllt 18. Ska antagligen bli det. Få pengar för att umgås med syrran, inte helt fel! Well, tills dess får vi hitta på lite annat. Shrek den tredje nästa!
Kommentarer
Trackback
