Vi borde le oftare.
Häromdagen gick jag förbi en tjej i stan som smålog och såg allmänt glad och trevlig ut. Jag kom på mig själv med att tänka "vad ler hon åt, varför är hon så glad?", samtidigt som det slog mig att hon kanske inte alls log åt något speciellt, utan bara inte är som andra nissar vars ansiktsuttryck gör att det ser ut som om dom hatar livet.
Jag märkte också att jag själv log och kände mig glad av att titta på henne. Jag blev alltså glad av att se en främmande människa le åt (kanske) ingenting.
Mitt vardagliga ansiktuttryck är absolut inte som hennes. Jag ser allvarlig, uttråkad och sur ut. Inget av det stämmer, vanligtvis. Jag brukar med andra ord se ut som nissarna jag nämnde ovan..
Hur kommer det här sig? Det är ju skittråkigt.
Vi borde le oftare. Det borde vi verkligen.
Det tycker jag också.
Det finns inget negativt med att le.
Jag ler alltid, även mot okända människor på stan =)
sv: haha vilken tur att det inte bara är jag som är klantig då :D
åh göteborg verkar vara en fin stad. händer antagligen mer än här i alla fall haha :) och du har så rätt. jag brukar också gå coh se allmänt sur ut, mest för att jagh har en liten mun haha, så det ser jätteansträngt ut om jag skulle gå runt och le hela tiden. men man borde le mer, helt klart.
det du säger stämmer så sjukt bra. kom på mig själv när du sa detdär, jag är definitivt en sån där nisse som du nämnde. måste bli bättring!
