Överallt och ingenstans.

Jag känner hellre mycket och fel, än ingenting alls.

(Men visst börjar det bli lite tröttsamt...)
       

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0