Knepig unge #3.

Jag är runt 8 år, det är skoldisco på skolan.

Jag vet inte var mina vänner är, men det är danstävling. En danstävling jag ger mig fan på att jag ska vinna.

Ställer mig längst bak i mina gula shorts och börjar dansa, som aldrig förr. Likt en snubbe på rockkonsert hoppar jag upp och ner och svänger med kroppen och håret åt alla möjliga håll.

Halvvägs in i låten hör jag en röst bakom mig säga "Titta, är inte det där Sandra..?".

Jag vänder mig om, och bakom mig står killen jag är kär i med sin kompis och pekar på mig (även denna gång var det den här huvudvridningen)...

Men det sket jag i. Fortsatte mitt galna dansande.

Och det var det värt! För jag vann. Hela 5 kronor i kiosken...
 

Knepig unge #2.

Är ensam hemma i sjuårsåldern. Sitter på golvet, lutandes över sängen och pillar med något. Två partillebo-gubbar är inne tvättstugan och lagar tvättmaskinen.

Hör så småningom att ytterdörren stängs igen, antar att dom gått. Hjärnan sätter igång, ögonen tittar åt höger och vänster och några sekunder senare skriker jag allt vad jag kan, "KNÖÖÖLLLLAAAAAA.........". Inte bara en gång, utan två. 

Fnissar för mig själv. Kroppen fylls av en behagkänsla. Känner mig busig. Vågade jag verkligen skrika ett sånt ord så högt? hehehe.

"Hejdå" hör jag 15 sekunder senare av en flinande partillebo-gubbe som ställt sig i min dörröppning...

Dom hade alltså inte gått. 

Min långsamma huvudvridning åt vänster mot dörren då jag chockat inser att jag inte alls var ensam, kan jämföras med Pers fars vändning mot John i slutet på En Kärlekshistoria...
 


Knepig unge #1.

I lågstadiet:

Jag (lagom kaxig) - Alltså, vad gör du?
Hon - Sköljer av disken..?
Jag - Men assååå, man ska inte skölja disken innan man sätter ner den i maskinen. Då blir det för rent och kan gå sönder..
 

RSS 2.0