Unoconcet

En riktigt mysig låt.
 

I natt vaknade jag flera gånger av att jag skrattade. Jag skrattade alltså i min dröm, och vaknade sen av mitt eget skratt. Och när jag vaknat dessa gånger kunde jag inte låta bli att skratta ännu mer, för att det var så sjukt att jag vaknade av att jag skrattade! Kan inte minnas att jag drömt något särskilt kul? Helsjukt. Har aldrig hänt mig förut. Har bara vaknat av att jag fisit så högt och väckt mig själv av ljudet. Men jag föredrar att vakna av skratt, helt klart..

Idag är jag jävligt glad kan jag tala om. Och inte gjordes dagen sämre när jag fick se vad jag ska få tillbaka från skatten. En mycket trevlig summa! 
 
 

Mina päron ska till London under påskhelgen med några vänner. Jag hade planerat att åka dit då jag med, men ekonomin är knaper och flyget kostar apnisse då. Hade ju mer än gärna åkt. Saknar Sara så otroligt mycket! Men det går helt enkelt inte just den helgen. 

Nu har jag fått ett litet erbjudande från min käre mor. Som inkluderar att jag ska passa hundarna medan dom är borta. Frågan är om jag ska tacka ja till erbjudandet. Jag avskyr att passa hundarna. Eller jag avskyr att gå ut med dom rättare sagt. Annars tar jag gärna hand om dom. Men det är jobbigt att bli så låst. Att inte kunna göra vad jag känner för..



Men hon är ju fullständigt bedårande, lilla Agnes. Att få gosa med henne om dagarna väger nog upp det andra.. 

Det blir nog ett ja. 
 

Det är fan inte ofta det händer. Att världen gör någonting tillsammans. Även om Earth Hour inte är någonting jämfört med vad man borde göra för klimatet, så är det iallafall något. Och vi gjorde det tillsammans. Fint tycker jag.

Jag hade det jätte mysigt under den timmen. Tände ljus och satt och drack te, åt bullar och skrev. På papper, vilket är ytterst ovanligt. 
 
Nu ska det tittas på film hade jag tänkt. 

Cheers. 
 

Igår på väg till jobbet fick jag se något väldigt obehagligt. Men något som berörde mig otroligt mycket.

I väntan på bussen vid Svingeln kom det en kille och satte sig på en av bänkarna. Han var väll ungefär i min ålder skulle jag tro. Det är det som gör det hela värre. Han var så jävla sönderknarkad! Det går inte ens att beskriva hans utseende. Hans ögon! Han såg så trasig ut. Så tom. Han var ihålig. Det var jätte hemskt att se. Vad knark kan göra med en människa. Fruktansvärt. Att se att en så ung kille hamnat så jävla fel i livet.. 

Samtidigt var det något vackert med den här stunden jag fick ta del av. Det går inte heller att förklara hur droger kan göra någonting vackert, men det var det (inte drogerna i sig, givetvis). Att se han sitta där på bänken med sina två ciggpaket, och välja mellan vilken av fimparna han skulle röka först. Som om det vore hans enda ägodelar. Något värdefullt. Jag önskar jag hade haft min kamera med mig. Det var ett ögonblick att föreviga.

Jag har aldrig känt så starkt för en helt okänd människa. En människa jag sett i max fem minuter. Jag ville gå fram och prata med honom. Jag ville veta hela hans jävla livshistoria! Varenda liten del av det. 

Jag är inte säker på att ni förstår vad jag menar. Något sånt här går inte att återberätta. Men jag blev helt tagen av den här killen. Han berörde mig djupt. Han fick mig att inse för stunden hur tacksam man ska vara för det liv man har. Att man inte ska gå och gnälla över en jävla massa meningslös skit. För det kan vara värre. Så otroligt mycket värre.

Jag hoppas att jag stöter på den här killen igen. Jag hoppas verkligen det.
 

.. och inte vin. Jävlar vad mitt huvud härjar.

Men det är det värt! Gårdagskvällen var mycket trevlig kan jag säga. Vi var ett par stycken hemma hos mig som drack, åt bullar, pratade och lyssnade på musik. Det blev ingen utgång som det var tänkt från början, men det dansades ändå! Ja, en trevligt kväll som sagt, och det kommer att bli fler sådana. Förhoppningvis med fler människor också!

Lite smått pinsamt att en granne kom upp klockan två på natten och bad oss vara tystare... Inget vidare bra intryck av mig kanske. Men det var faktiskt första gången jag hade folk hemma på det viset, och första gången jag spelade musik med riktigt ljud och inte det som kommer från datorn. Utöver gårdagskvällen har jag varit tyst som en jävla mus. Jag blir lite smått rädd för grannarna i trappuppgången. Har fortfarande inte hört något från någon, och grannen som knackade på igår var den andra grannen jag sett sen jag flyttade in. Vad är det för folk som bor i huset..?

Nåja. Ikväll ska det släckas ner en timme i mitt hem. Earth Hour. Det ska bli intressant att se min utsikt över gamlestan. Om det kommer bli någon skillnad, vilket det förhoppningsvis blir.
 

Det var jätte trevligt hos morfar igår. Vi tittade på lite möbler, drack kaffe och käkade skorpor. Cykeln var helt underbart fin måste jag säga, så den kommer att användas flitigt i sommar. Tyvärr var soffbordet för stort för mitt lilla allrum, för det var otroligt fint. Men jag fick med mig lite väskor, en sjuarmad-ljusstake som gått i arv och lite tavlor från Margit Holmberg, aka "Pyttan". Morfars faster. Folk känner väll mest till henne för att ha skrivit Trollmors Vaggsång, men hon var en jävel på att måla också kan jag tala om. Så en och annan tavla kommer att pryda mina väggar. 

Det var tänkt att jag skulle ut med min gode vän Malin ikväll. Ett bra band spelar på Sticky nämligen. Men efter att ha jobbat på det ena skitstället efter det andra en hel dag, orkar jag inte det. Så det blir nog bara en lugn hemmakväll för mig. Kanske ska försöka mig på att laga lite mat, för andra gången i mitt kök. Sjukt, jag vet. Men jag är fullkomligt värdelös på att laga mat. Det spelar ingen roll om det är köttfärssås eller pannkakor. Det smakar skit helt enkelt. Tur är väll det att jag ska få lite hjälp från en mästerkock nån dag, så det blir lite ordning på mig.
 
I morgon ska jag ha folk hemma. Förfest skulle man väll kunna kalla det. Ska bli trevligt! 

Cheers. 
 

Blev precis påmind om att jag glömde mitt läkarbesök för astman idag. Fan alltså. Det blir väll en liten betalning för detta kan jag tro. Jävligt onödigt. Om jag nu har en filofax, varför inte använda den? Nej, istället ligger den på soffan och ser snygg ut.

Sicket väder det har varit de senaste dagarna! Soligt, fint och inte alls speciellt kallt. Fjällrävenjackan har äntligen kommit till användning. Gillar den riktigt mycket. Det är ju lite synd att mina höftben inte är proportionerliga med resten av kroppen min. Den går nämligen inte att knäppa längst ner. Men den är snygg ändå. Uppknäppt.

Vann förresten en auktion på tradera på en väska härom veckan. En brun i skinn. Har kommit fram till att min Ben Sherman är lite smått förstor när man ska ut osv. Även om jag håller den kär lika mycket som min blommiga väska jag hade konstant förrut, har jag insett att det faktiskt går att variera sig lite grann. Så det ska jag göra nu. När jag väl fått hem den.

Min helg har varit toppen måste jag säga. Fick besök av Andrea i lördags. Det blev inte mycket med vår kreativa afton som vi hade planerat. Istället blev det god mat, rödvin (rödvinskäft framförallt) och kramp i magen. Ja, när vi vill då kan vi skratta så vi viker oss.  Även lilla mormor kom förbi en sväng igår. Innan hattpartyt hon skulle på. Hon är skön, min mormor. Tycker det är lite smått synd att hon flyttat till Orust. Annars hade hon bott tre hållplatser ifrån mig. Och jag hade fått god mat flera gånger i veckan. Nåja. Hon trivs ypperligt i sitt rosa hus på Orust, och det är det viktigaste!

Ja, nu tänkte jag börja sätta igång lite smått igen. Det har hänt en del det senaste. Men nu är jag återhämtad skulle man väll kunna säga.

Jag har en del att berätta för er kära läsare.

Kan börja med att tala om att jag nu är inflyttad i min otroligt trevliga lägenhet i Strömmensberg. Och jag trivs enormt bra. Det ser ut som fan just nu, men det kommer att bli fint. Så småningom. Det tar sin lilla tid. Något positivt är att jag inte ens märkt av mina grannar ännu. Sett herren mitt emot en gång, men inget mer. Ingen musik, inget prat, ingenting. Om det betyder att folket i uppgången är extremt tysta, eller att det är bra ljudisolerat, det vet jag inte. Men jag hoppas på det sistnämnda givetvis. Det är lite jobbigt att jag bor på fjärde våningen när jag har handlat osv, men det är det värt när man ser utsikten från balkongen. Definitivt. Tänkte lägga upp lite bilder om ett tag så ni får se hur det ser ut. Och ja, den här gången blir det inflyttningsfest!

Sen tänkte jag berätta för er att jag nu är singel, efter ett treårlångt förhållande. Det känns konstigt, och jobbigt ibland, men det blev bäst så. Tänkte inte gå närmare in på det.. Undrar ni något får ni gärna fråga.

Sen har det hänt något annat som gör mig otroligt glad. Något ganska sjukt, tycker jag. Tyvärr kan jag inte berätta för er vad det är. Hade gärna gjort det, men jag kan inte. Inte ännu. Mitt hjärta slår dubbelt så fort, det är allt jag kan säga. 

Nej, nu tänkte jag fortsätta packa upp lite ur lådorna och sen blir det nog sängs. Dags att vända tillbaka på dygnet lite smått.

Och jag vet att min header är grymt ful, men den får helt enkelt duga. Är fullkomligt värdelös på sådant.

Godkväll.
 
 

Som ni märker är jag inte direkt aktiv längre. Har mycket annat att tänka på just nu. Väljer därför att lägga bloggandet lite på hyllan.

Återkommer om en två veckor kanske. Med ny design också förhoppningsvis. Under tiden kan ni ju läsa mina äldre inlägg. Högre klass på dom kan jag säga..

Adjö, tills vidare.
 

Just nu känns livet smått upp och ner. På många plan... Ungefär så här känner jag nu.  

(Inlägg från 2008-02-13)

"Ibland känner jag bara för att packa väskan och dra. Till Thailand, bo in en liten hydda vid vattnet, leva på thaimat, jobba lite i nån bar och bara njuta av värmen. Jag vill helt enkelt bara bort. Bort från detta sk. liv som består av hat, kärlek, pengar, matteriella ting, återigen pengar och dagliga meningslösa bekymmer. Jag skäms över mig själv, och inte bara över mig. Jag skäms över hur självisk människan är. 
   Jag sitter här på mitt feta arsle och klagar över att jag har det tråkigt på jobbet, för det ända jag gör är att sitta vid datan. Jag blir sur när jag kommer hem och det som serveras är falukorv eftersom jag hatar falukorv, och det slutar med att jag petar i maten. Det som tar upp en stor del av mitt tankeutrymme just nu är om jag ska köpa den den jävla balklänningen! Jag målade t.o.m över mitt ansikte för att jag ser ut som en mupp på bilden då jag är så ofotogeniskt, vilket visar att jag är en ytlig jävel. Jag sitter här och stör mig så ofantligt på dessa jävla ungdomar som går och spottar på golvet och tror att dom äger hela världen. Ser jag en person med fula kläder så kanske jag inte säger det högt, men jag tänker det åtminstonde. Hur orkar jag lägga tid på att tänka på om en annan människa har fula kläder? Är det inte patetiskt? 
   Jag är fullt medveten om att en stor del av världens befolkning inte ens har dricksvatten, och ändå så står jag och sköljer min tandbortste ren med vatten på flaska för att jag inte vet vad det är för vatten i kranen i Scottland. Folk dör i svält varje dag, inte bara i 3:e världen, och ändå så slänger jag halva maten på tallriken i bamba.
   Jag är fullt medveten om vad som sker i min omvärld men vad gör jag åt det? Inte ett skit. Dom har mitt medlidande, men vad mer? Går jag förbi en uteliggare tittar jag på honom/henne med ledsa ögon, men ger dom inte ett öre. Jag har köpt rosa bandet nån gång, köpt en och annan faktum tidning, slängt i lite växel i rödakorsetbössan på maxi. Men det är det ända jag någonsin gjort för välgörenhet, vilket får mig att skämmas ännu mer.
   Jag blir så jävla upprörd över att det vimlar av stenrika människor som har 6 bilar på uppfarten, har 5 hus på olika ställen i världen och sitter där med pengar som skulle kunna ge föda åt tusentals människor. Och är det inte sjukt att det köps och sälj fotbollspelare hit och dit för miljontals kronor? Är ett bra fotbollslag viktigare än livet själv?  
   Och för att inte tala om våra miljöproblem som inom en snar framtid kommer ge stora konsekvenser. Som om det inte vore nog med fattigdom, våld, sjukdomar, djurplågeri etc. Visst, vi försöker förbättra miljöproblemen, men det räcker inte.
   Jag själv är livrädd för att jorden ska gå under p.g.a. miljöproblemen. Men gör jag något åt det? Jag har fortfarande tänt alla lampor i rummet, och tv och data på på samma gång. Jag låter dom vara på när jag lämnar hemmet. Jag tar fortfarande nya påsar varje gång jag köpt något nytt plagg osv, trotts att jag inte ens skulle behöva hälften av dom. Jo, jag vill inte ha körkort och därmed inte köra bil. Men det är för att jag är en livsfara för omgivningen eftersom jag och motorer inte går ihop, inte för att jag tänker på miljön.
   Inte nog med att 3:e världen får stå ut med fattigdom och svält, dom får också stå ut med att vi dumpar t.ex. uran och skit till dom. Vi lever på dom helt enkelt. Vi glider på att dom lider(liknande Zazas för-en-gång-skull lyckade kommentar:)
    Folk är så jävla medvetna om vad som försigår runt omkring, men blundar för det. Låtsas om som om det inte finns, vilket äcklar mig. Jag äcklas över mig själv för att jag tycker det är viktigare att jag kan åka till Paris i höst, flytta hemifrån nu i vår, än att ge pengar till välgörenhet.

Jag är medveten om att jag förmodligen aldrig kommer att packa väskan och sticka till Thailand. Jag är medveten om att direkt efter detta inlägg kommer klagan om mitt jobb, beslutsångesten om balklänningen och petandet i maten  att fortsätta. Men ibland blir jag verkligen så sjukt sugen på att dra. Inte för att jag inte är nöjd med mitt liv, för det är jag. Utan för att jag helt enkelt ibland skäms för att vara människa.

Vad hjälper det att bara sticka undrar du? Det hjälper kanske inte speciellt mycket. Men jag hjälper åtminstonde inte till att förgöra världen ännu mer.

Och ja, det finns många människor som gör otroligt bra grejer för att hjälpa och förbättra. Och jag beundrar dom så otroligt mycket, och hoppas innerligt att jag snart tillhör den kategorin, inte bara i tanken utan även praktiskt."


Ett jävligt långt inlägg, minst sagt...
 

Har varit och köpt färg till lägenheten i idag. Det blev vitt, i olika nyanser. Igen. Jag är en sådan person som gillar när det är enkelt och stilrent. Ljus grundfärg, mörka möbler, men färg på detaljerna. På kuddar etc. Tänkte först ha en mörk tapet på ena köksväggen. Och en tapet på ena allrumsväggen. Men insåg idag, efter att ha varit på colourama igår en längre tid, att jag inte kan bestämma mig. Att välja tapet när man har enorm beslutsångest är inte det lättaste kan jag säga. Men jag har kommit fram till en jag förmodligen ska ha i köket. Men det blir ingen tapet i allrumet. Skall ha en stor jävla canvas-tavla istället hade jag tänkt. Men.. jag skall ha en annan färg på den väggen också, för att bryta av med det vita. En fondvägg alltså. Frågar är vilken färg!? Återigen något att ha beslutsångest över..
 
Vilken färg ska jag ha? Har en svart soffa. Ska jag vara lite modig kanske och ta något jävligt oväntat? Har ingen aning alltså. Help.  

Well. Inflytt nästa helg. Men i helgen ska det grejas och donas och handlas.

Nu tittar jag på V for Vendetta. Genial film! 
 
Godkväll.
 

Ja, ni anar inte.

Fick som sagt nyckeln till lägenheten idag. Var där förrut och det ser riktigt lovande ut kan jag säga. Planerade lite inför vad som skall göras och jag tog även dit lite saker. Efter att ha varit där en stund och mätt och grejat, spanade jag in fönsterbrädorna. Breda i marmor. Och då slog det mig. MAN KAN SITTA I MINA FÖNSTER! 

Enda sedan jag var miniliten har jag velat ha ett fönster man kan sitta i. Jag har ingen aning om vad jag fått det ifrån. Antagligen från någon amerikansk skitfilm eftersom det är rätt vanligt i sådana filmer. Men det har alltid varit något jag velat ha. Jag vet inte, men det ser så jävla trevligt ut. Med kuddar och grejer. Och nu kan jag det!  

Kommer dock inte ha kuddar...

Ja, jag kan riktigt se mig själv sitta i mitt vardagsrumsfönster på fjärde våningen och titta ut över hela gamlestan. En mycket trevlig syn. 
 
 

Jag skulle ju fått nyckeln till lägenheten i fredags. Men på grund av att ordföranden i föreningen inte gillar mäklare, och sköter allt via mail osv, hade han inte hunnit godkänna på fredagsmorgonen. Så jag får nyckeln imån istället. Känns riktigt trevligt kan jag säga. Pirrar lite smått i magen. Om en vecka ungefär är det förhoppningsvis färdigmålat så jag kan flytta in. Men imån blir det till att flytta dit lite saker till badrum och kök.

Kom precis på att min teaterkurs har börjat. Men jag har ju slutat. Fast inte sagt till. Glömt av att maila. Fook.

Nu ska jag åka hem en snabbis till Sara för att hämta busskort och säga adjö. Tills vi ses under påskhelgen. 
 
 

Min helg i Strömstad med mamma, mormor och Lena har varit riktigt trevlig. Vi har käkat gott, bubblat, bastat etc. Jag unnade mig en helkroppsmassage vilket var riktigt skönt. Har ju alltid sjukt ont i axlarna då jag spänner dom hela tiden, så det blev mycket bättre efteråt. Jag och Lena provade även på afrikans dans. Jag sög rent ut sagt. Men det var kul.

Utgången igår med kusinen blev väll dock inte riktigt som jag hade tänkt mig. Efter att kusinerna kommit till hotellet för att äta middag och fira mormor, åkte jag och Siri hem till henne. Det var första gången jag var inne i hennes lägenhet och det var riktigt fint alltså. Efter några glas vin stack vi till stället vi skulle till. En klubb som vanligtvis är värdelös, men igår var det Reggaekväll med live-band. Fick mig en ordentlig chock när jag kom in kan jag säga. Visst att strömstad är en liten stad, men va fan alltså. Tjejerna klädde sig som horor och killarna med byxorna instoppade i strumporna? Dom enda som såg ut som sköna typer var bandet, men dom var från Göteborg. Så det förklarar ju saken... För kusinen min gick det utför rätt tidigt, minst sagt. Vid tolv-tiden låg hon halvt deckad och vakterna skickade hem henne. Men jag fortsatte på egen hand, med en gammal bekant som jag inte träffat på fem år och några andra. Så kvällen över lag var riktigt trevlig.

Jag hoppas inte hon läser det här, men jag blev så jävla irriterad på henne igår. Hennes fylla var som den gången då vi var fjorton år och snuten fick hämta henne mitt på dagen. Pinsam, riktigt pinsam. Hon är ökänd i hela den staden.
Nämner någon hennes namn suckar folk. Hon lever upp till sina rykten, helt klart. Och trotts att jag sa till henne ett flertal gånger att inte dricka mer, sket hon i det. Jävligt respektlöst också med tanke på att jag kom dit med henne, utan att känna en kotte. Men lyckligtvis är jag inte socialt handikappad och hängde lite med bandet och några till. Helt ärligt hade jag det mycket trevligare när hon inte var där eftersom jag inte behövde vara hennes två ben längre.. 
 
Nåja. Dags för käk. Hade tänkt packa ner lite saker inför flytten också. Om jag orkar. 
 
Godkväll.