Desperat.
På tal om liten.
Den här bloggen är jävligt liten och de flesta som läser är folk jag känner (antar jag), men det är skönt. Kan skriva i princip vad fan jag vill. Som en öppen dagbok skulle man kunna säga.
Iallafall. Jag var extremt konstig när jag var yngre och gjorde och sa en jävulskt massa konstiga saker. Och nu snackar vi även riktiga skämskudde-grejer som fortfarande kan ge mig ångest. När vi var i köpenhamn nu i januari så blev det av någon anledning så att jag berättade en massa historier, saker jag inte tänkt på på evigheter.
Tänkte börja skriva ner lite av dom här. Ibland konstiga, ibland mindre konstiga. Gott att få skriva av sig lite och kunna reflektera över sig själv, att få minnas. För det vill jag, tro det eller ej. Och om jag bjuder på ett och annat gott skratt så är ju inte det helt fel det heller.
Hoppa Högst.
Såg den filmen igår på tv. Älskade den som liten och det irriterande mig något så jävulskt att jag inte visste vad den hette under flera år, och att ingen förstod vilken film jag menade när jag försökte förklara handlingen. Jag var nämligen jätte kär i ena pojken, Stig.
När jag väl såg den igen, typ åtta år senare, var jag ju väldigt mycket äldre än vad han var i filmen, men jag förstod verkligen varför jag var kär i honom, och det gör jag fortfarande.
För tänka sig, mörka ögon och brunt (lockigt) hår har hängt med sedan sexårsåldern.
Märkligt att jag faller för samma saker nu, som då.
Knasig vecka.
Har sovit i ca tre timmar fem av sju nätter den här veckan. Och idag somnade jag elva på förmiddagen och vaknade två timmar senare av att pojkarna gick upp efter extremt många timmars efterfest-häng hos Rickard. Jon hade ju smyglagt sig några timmar tidigare så han var säkert pigg (sjukt kul att Martin trodde att han var iväg och köpte körv), själv ville jag helst teleportera mig till min egen säng och sova till imorgon bitti..
Ja, jag har haft en otroligt bra vecka iallafall.
Känner mig lite smått förvirrad dock. Lite jobbigt, men på något vis gillar jag det. Livet hade inte varit kul om det hade varit enkelt. Know what I mean?
En lyckad kväll.
Tröttmössa.
Att ofrivilligt dygna känns inte helt okej. Förstår inte varför jag inte kunde somna imorse? Var det mitt fortfarande smått berusade tillstånd? Att hjärnan gick i högvarv? Promenaden hem från poseidon klockan fem på natten? Jag vet inte. Somnade tio i morse. Otroligt dumt eftersom jag skulle göra både det ena och det andra idag..
Vad som började som en after work med flickorna slutade som en helkväll. Kings head/publik/kings head/skål/nått ställe på avenyn och slutligen hamnade jag och Fredrik högst upp på en trappa vid poseidon och tittade ut över staden, kedjerökte och snackade skit.
Otroligt trevlig kväll.
Jag som skulle bocka av fem saker på min to to-list idag. Crap..
London.
Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta veckan. Blandade känslor.
Valde en dum vecka att åka då Sara var tvungen att jobba varje dag och inte kunde ta ledigt, men istället hängde jag med Jon och co och de andra flickorna som bor där, och det var skittrevligt. Kan ju inte påstå att jag "utnyttjade" dagarna direkt. Det var väl lite som hemma. Lite för mycket chill.
Har gått längs alla möjliga gator, kollat massvis av second hand, åkt tunnelbana alldeles för mycket, festat, träffat mycket nya trevliga människor, osv. Precis som vanligt så shoppade jag i princip ingenting, vilket är otroligt märkligt eftersom jag hittade massa snyggt. Fanns helt enkelt för mycket att välja på och då började jag tänka "behöver jag verkligen den här, är det något speciellt med den" och annat dumt. Fick iallafall med mig ett par joggingskor av sämsta kvalité, en svart kofta, en klänning och lite bilder till den här.
Hann med tre utgångar. I torsdags gick jag och Sara till ett ställe och dansade loss och i lördags drog vi ett gäng till ett annat ställe med grym musik (dandy warhols, pulp, new order, blur osv) men alldeles för mycket nötter. Men det var skittrevligt och trevligare blev det på slutet. Synd bara att man alltid ska vara så jävla efterklok? I måndags blev det det omtalade "Bite", som dock inte var som det brukade. Troligtvis pga att det var bank holiday. Även där var det kul. Vad som hände sen ska jag dock inte gå in på, men jag säger bara; ångest.
I tisdags fick jag även dricka min efterlängtade guinness på the hawley arms, bästa puben jag varit på i London. Grymt mysigt. Att det bara blev pub en gång kan jag dock inte förstå..?
Hade en helvetisk hemgång. Kom på klockan fyra på morgonen att jag glömt mitt pass i Saras väska och var tvungen att åka tillbaka och hämta det. Trodde jag skulle missa mitt flyg och livet kändes helt plötsligt förjävligt med ångesten från dagen innan, deppmusik och det där, men jag hann precis. Thank god.
Ja. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag älskar London så sjukt mycket och att vara hemma igen känns inte alls bra. Jag trivs så bra där, jag MÅR så bra där. Ända in i själen. Faktiskt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, det jag tycker om är vardagsmat där, här existerar det knappt. Och det gäller i princip allt. Jag ska flytta dit i höst, och det ska mycket till att jag inte ska göra det.
Kort och gott.
Turist, ja visst..
A good day.
London ikväll.
Fan vad trevligt det ska bli!
Tyvärr ska inte töserna med, eller radarparet Henke & Paco, men det kommer bli kanon ändå.
Har jag fått pengarna jag blivit lovad, som skulle vara min reskassa? Nej, givetvis inte. Så är det när man har ca två hjärnceller... Blir så förbannat TRÖTT på den killen.
(Jävligt kul att han fortfarande försöker få mig att tro att han inte är skyldig. Alla andra, även jag, vet att det var han som tog dom. Kan han inte bara erkänna?)
Well. Dags att packa. Hatmomentet...
So long fookers.
Förvirrande.
Lycka av vädret, fantastisk musik, häng med fina människor och annat.
Skämsmösseångest då jag häromdagen, ful som fan (inget smink, fett hår, iklädd trasor), är inne på Ica och ser honom. Personen jag minst av allt vill ska se mitt skabb-jag. Och det jag köper är kattsand och toalettpapper... Och inte blir det bättre av att rödlätta jag går i min vanliga takt, dvs fort och går om honom på väg till redbergsplatsen och helvetets vindar ger mig en Kenta-frill (älskar Kenta, men vill gärna inte se ut som honom)...
Aggression när jag i lördags gick omkring en stund på allum efter några timmars jobb och ser att det är en miss universe-tävling på plan 3. Tjugoåringar halvnakna på en liten scen. Och bruden som presenterade bikinimomentet säger att vi ska få se deras "fantastiska kroppar". Jaha, det är alltså inte BIKININ som ska visas upp? Lyckligvis slapp jag titta på det, tillskillnad från tjejen på indiska som tvingades både se och höra skiten då det var precis utanför butiken.
Well. Nu kokar jag dock mer än någonsin. Återigen har jag fått det bevisat att mitt ex är en jävla idiot (haha, hur många gånger har jag inte skrivit det? Finns uppenbarligen inget stop). Morgondagen kommer bli jävligt intressant, det är ett som är säkert.
Föredrar lyckokänslorna, helt klart.
En livsnjutare.
Från bussen såg jag en stilig äldre herre sitta ensam på en bänk intill en stor gräsplätt med solen i ansikten och godispåsen i handen. Och det det såg fan helt underbart ut.
Kan inte sätta fingret på varför den synen gjorde mig så glad. Kanske för att jag kan se framför mig hur den här mannen stilat till sig en söndagseftermiddag, gått ut på en liten promenad och valt ut en bänk på en fin plats där han kan sitta ner och avnjuta sin nyinköpta gottepåse i solen, och bara ha det jävligt gött.
Så behöver det givetvis inte ha gått till. Men jag tror det.
Jisses.
Lyckad gårdagskväll måste jag säga. Först var det förfest hos mig med egentligen alldeles för mycket människor, men det var trevligt. Sedan blev det några timmar på nef där det dansades till usel musik, och kvällen avslutades med en skedvariant i sängen min, med Andréa, Therese och Henke. Gött.
Lite lustigt att jag stötte på en gammal vän till exet på nef. En standardreplik hos hans föredetta vänner verkar vara "han är skyldig mig pengar"...
Konstaterade att jag såg ut som en pundare förut, vilket jag har gjort hela dagen. Ringarna under dom blöta ögonen och den jävulska förkylningen har gjort att jag sett förjävlig ut rent ut sagt, haha. Det är en sak om man ser ut som ett ras och folk undrar vad i helvete man har gjort, klockan tio på morgonen, men inte sju på kvällen...
Slänger nog upp lite bilder imorn.
Från kvällen alltså..
"It's gonna be leeegendary."
Jag tycker lite smått synd om grannarna mina, för nu är det dags igen. Fäst hos moi. Blir trevligt tror jag. Och baben är hemma på en kortare visit vilket gör det ännu trevligare.
Jag gillar verkligen att ha folk hemma hos mig. Att ha de flesta samlade på samma ställe. Familjen samlad.
Well, kanske dags att klä på sig..
Cheers.
Uppsatsölen.
Uppsatsöl igår. Varför jag var med kan man ju undra eftersom jag inte ens skrev uppsatsen, men det var kul att träffa nya och gamla kursare. Blev en helkväll på Kellys och vi hade det skittrevligt.
Ångrar att jag inte skrev uppsatsen måste jag säga. Jag hade ändå två helt okej frågeställningar som jag hade tyckt varit intressant att forska vidare kring. Skitsamma om den inte hade blivit bra, man har ju en evighet på sig att få G.
Skulle istället ha en produktiv månad. Åt helvete med den gick det ju. Har inte gjort ett jävla dugg den här månaden...?
Nåja.
Nu ska jag iväg och röra på fläsket. Friskis eller joggingtur vid skatås, det är frågan.
Fan.
Ska ju till London om en vecka.
TÄNK OM DET INTE HAR BÖRJAT FLYGAS TILLS DESS?!
Det vore ju förjävligt. En hel vecka skulle jag vara borta. Har verkligen sett fram emot parkhäng, guinness, pubar och skäggiga engelsmän. Och att få umgås med Sara och co.
Håller tummarna...
Det är inte möjligt.
Konstigt nog är jag inte skittrött, vilket jag borde vara med tanke på de få timmarna jag sovit. Men det är väl tur det då jag om tio minuter ska åka till morfar.
Just det. Ni vet "Björnen sover".. Har i hela mitt liv trott att man sjunger "han är inte farlig, bara man är vanlig" men NEJ...?! Inte konstigt att jag funderat över logiken i den visan...
Hatar när man som äldre inser att man missuppfattat ord i låtar osv.
Jaa..
Fyra timmar funkar, men sedan börjar det bli tröttsamt. Igår hade jag iallafall sällskap en stund. Älskar samtal med okända människor, framförallt med dom som är väldigt olik mig själv.
När man sitter här har man ganska mycket tid över till att tänka, och det mesta som cirkulerar i tankbanken just nu är sådant som irriterar mig. Musiken som spelas i högtalarna (får god lust att strypa EMD, idolnissen osv), att jag är luspank, att jag måste köpa dammsugarpåsar, att folk tar en för givet och annat som är allmänt jävla okul.
Glada tankar, tack?
Ska fixa min balkong när jag kommer hem tror jag. Rensa bort fimparna som legat gömda under snötäcket och ta bort den här saken som jag har valt att ignorera under hela vintern och hoppats på att den skulle försvinna av sig själv, men icke. Nu är den visserligen död, brun och ful, men det är nästan ännu värre..
Perfekt söndag.
Ja, faktiskt.
Åt en god frukost och lyssnade på bra musik medan jag satt och sydde på jackan jag köpte härom dagen. Inte ens det att jag satt och sydde in ärmarna 58 gånger innan jag insåg att det räckte med att ta bort innefodret för att få den att se mindre bredaxlad ut, gjorde mig något. Och gårdagens små-ångest hade lagt sig. Vid fyra åkte jag hem till Andréa för en joggingtur, god middag och prat. Fick höra hennes musik till texten jag skrev som förbannad sextonåring, och det lät skitbra. Svenskt, skönt vis-gung, typ. Och hennes ändringar i texten (Ska man behöva se ut som en docka med jättestora bröst För att bli älskad av dom med manlig röst? Fookin' hell...), gjorde den mycket bättre. Och sen kom även grannen min över på besök en stund. Mycket trevligt.
Kan det vara solen som gör att allt känns lite lättare tro? Förmodligen.
