Jobbigt, jobbigt.
Igår tappade jag bort min mobil. Någonstans mellan jobbet och lägenheten. Högst troligt på bussen till lägenheten. Förjävligt alltså. Det är skrämmande hur låst man känner sig utan mobil. Jag känner lite smått oro nästan. Att inte kunna få tag på folk, att folk inte kan få tag på mig. Men den är iallafall fortfarande på och det går signaler. Hade någon tagit den hade den använts. Och den användes igår senast 14.30, alltså på mitt jobb. Så ingen har använt den. Iallafall inte när jag pratade med 3 idag. Nu kan jag bara vänta och hoppas på att den ligger på västtrafiks hittegods. Dom har ingen helgservice..
Något annat som är katastrof är att jag inte har adressändrat ännu. Men något som är ännu värre är att jag har gett ut min blivande adress till viktiga människor. Dom som ska leverera soffan, brevet som skall komma från Åhlens osv. Jävla nöt alltså! Vart hamnar posten då? Skickas det tillbaka till avsändaren?
Nåväl. Har precis anlänt till jobbet. Har varit och blivit sminkad av Josefine, hon som sminkade mig med Sara härom veckan. Nästa vecka är det hennes examen, så hon ville prova sminkningen idag som jag ska ha. Väldigt mycket smink och det kändes lite väl mycket att sitta med det här på jobbet. Så tack och lov hade Kaisa smink med sig, så jag kunde sminka om mig. För ja, jag kan inte sitta utan smink.
Är det inte sjukt? Jag går aldrig utan smink när jag lämnar mitt hem. Jag tog till och med på mig lite mascara när jag skulle åka iväg för att bli sminkad! Helt sjukt. Jag gör ju inte någon festsminkning direkt om jag ska iväg och köpa mjölk, men jag måste alltid ha mascara på mig. Minst. När jag började sminka mig hade jag endast kajal och mascara (som på min posebild i bildkategorin från när jag var 13 år). Det var så jävla skönt. Jag kunde inte sminka mig. Visste ingenting om det, vad som var snyggt, hur man gjorde. Ingenting. Fram tills i början av gymnasiet så hade jag bara lite eyeliner, mascara och rouge på mig. Nu går jag motvilligt ut utan foundation, eller puder. Något av dom måste jag ha, helst båda två.
Rädd för att visa mitt verkliga jag kallas det. Sjukt. Slav under sminket.
Så nu sitter jag alltså här, med torr hy som svider efter försöket att få bort allt smink. Slutar om en timme. Ska träffa Malin, vilket var år och dar sedan. Sen ska jag hämta min traderavinst också. Två fina koppar.
Nu ska jag köpa mat.
Något annat som är katastrof är att jag inte har adressändrat ännu. Men något som är ännu värre är att jag har gett ut min blivande adress till viktiga människor. Dom som ska leverera soffan, brevet som skall komma från Åhlens osv. Jävla nöt alltså! Vart hamnar posten då? Skickas det tillbaka till avsändaren?
Nåväl. Har precis anlänt till jobbet. Har varit och blivit sminkad av Josefine, hon som sminkade mig med Sara härom veckan. Nästa vecka är det hennes examen, så hon ville prova sminkningen idag som jag ska ha. Väldigt mycket smink och det kändes lite väl mycket att sitta med det här på jobbet. Så tack och lov hade Kaisa smink med sig, så jag kunde sminka om mig. För ja, jag kan inte sitta utan smink.
Är det inte sjukt? Jag går aldrig utan smink när jag lämnar mitt hem. Jag tog till och med på mig lite mascara när jag skulle åka iväg för att bli sminkad! Helt sjukt. Jag gör ju inte någon festsminkning direkt om jag ska iväg och köpa mjölk, men jag måste alltid ha mascara på mig. Minst. När jag började sminka mig hade jag endast kajal och mascara (som på min posebild i bildkategorin från när jag var 13 år). Det var så jävla skönt. Jag kunde inte sminka mig. Visste ingenting om det, vad som var snyggt, hur man gjorde. Ingenting. Fram tills i början av gymnasiet så hade jag bara lite eyeliner, mascara och rouge på mig. Nu går jag motvilligt ut utan foundation, eller puder. Något av dom måste jag ha, helst båda två.
Rädd för att visa mitt verkliga jag kallas det. Sjukt. Slav under sminket.
Så nu sitter jag alltså här, med torr hy som svider efter försöket att få bort allt smink. Slutar om en timme. Ska träffa Malin, vilket var år och dar sedan. Sen ska jag hämta min traderavinst också. Två fina koppar.
Nu ska jag köpa mat.
Kommentarer
Trackback
