BUDA!
Och istället för att ha den hängandes i garderoben eller tvångsbära den för att det inte ska vara "ett helt onödigt köp" så borde den ägas av någon som har mer användning för den.
Är du intresserad? Gå in här.
Jag älskar:
Vilken jävla känsla.
"Hångla?"
Har varit hundvakt, druckit öl på grill del mundo, varit utan el en halv dag (sorgligt hur beroende man är av det, kunde ha gjort något vettigt under den tiden jag var hemma och inte hade någon. Läst en bok exempelvis. Istället lägger jag mig och sover...), firat Linda och Beckas födelsedagar på Cicero med en massa människor, Lokal med andra människor, och sedan Sticky. Och nej, inte ens för nostalgins skull fanns det något att hämta där (har dock aldrig hängt där, inte ens när jag var 18. Men som sagt, inte så jävla kul).
En trevlig helg iallafall.
Kunde dock ha blivit ännu trevligare om det inte vore för att man är en sån jävla svensson ibland..
Är lite sugen..
Ibland.
Men det kommer ju aldrig att ske, och antagligen kommer jag vara glad över att jag inte slängde pengar på något sådant när jag kommit ur min vill-göra-om-mig period.
Förfest med mig själv.
Dricker öl. Ensam. Inte så dumt inte!
Detta på grund av att jag är hundvakt och inte vill lämna henne ensam alltför länge (räknar med att jag kommer vara ute halva natten).
Är dock på min första, och sällskapet mitt på andra sidan stan har förmodligen druckit upp sitt. Måste. ligga. i.
Lyssnar på sån här bra skit också.
Gött liv.
En fråga..
Skillnaden mellan "att se fram emot" och att "längta"?
Ska jag?
Funderar på att hälsa på Sara i London igen, i april. Tanken slog mig igår och det låter jävligt lockande.
Billiga flyg dessutom!
Men fortsätter jag filmvetenskapen så är det b-uppsats den månaden, och det är ju inte vidare smart att åka iväg då. (Har dock inga planer på att fortsätta den, så då är det lugnt. Men måste ändå vara helt säker innan..)
Well. Får fundera lite till..
Gott Sandra.
Hur fan går det ihop? Jag borde ju ha skrivit den BÄSTA uppsatsen om detta.
Jävla förvirreri. Varför kan man inte bara få skriva på sitt egna lilla vis? Varför ska man behöva följa en mall, en uppgift som man inte ens förstår?
Skit.
Jävla idiot.
En tjej med down syndrome berättade en sak för mig och Andrea efter träningen, då hon grät och vi frågade hur det var med henne..
Jag kan inte sluta tänka på det hon berättade. Det gör mig så jävla förbannad och jag undrar hur i helvete vissa människor fungerar.
VEM FAN GÖR SÅ?? Det är redan illa när det handlar om en en normalt fungerande person, men en tjej med ds!!
En del människor förtjänar fan ett skott i pannan.
Jag hatar:
Snön just nu... FÖRSVINN!
Veckan.
Har haft en trevlig sådan. Förutom den underliggande ångesten inför mina två tentor jag har imorn och på tisdag, som jag knappt har börjat med. Rööv.
(Fick VG på förra tentan såg jag igår, GOTT.)
Har tränat, umgåts med Andrea, varit på pubrunda med favoritdamerna osv.
Gårdagen bjöd på, förutom ett helvetes väder, födelsedagsfirande hos Marcus för honom och Lina, och sedan åkte jag och Therese vidare hem till Fredrik för en fortsatt trevlig kväll med honom, Chrille och Daniel. Vi drack goda saker, spelade spel, lyssnade på musik och hade det allmänt gott.
Alldeles för få timmars sömn inatt, och sen en tur till ikea på det med far och syster... Men nu har iallafall en hylla ersatt mitt fruktansvärt fula skrivbord jag hade tidigare. Och lite grönt och annat fick följa med hem också.
Det går framåt i min lilla lya, skönt.
Dom kallar oss mods.
Det borde vara ett måste att se Stefan Jarls trilogi. Så jävla bra, och det går inte att inte bli berörd.
Se filmerna, om ni inte har gjort det.
Sånt jag minns:
Jag ställer mig bredvid sängen. Tittar på henne. Känner hur klumpen i halsen växer allt större. Hon sträcker fram sin hand, liggades från sängen, och jag min. Vi kramar varandras händer, samtidigt som vi tittar på varandra. Det är ingen lång stund, men det känns som det. Jag känner hur gråten i halsen blir allt svårare att hålla tillbaka, men jag lyckas. Sedan kramar vi åt vårt handslag allt hårdare, utan att släppa blickarna, och vi båda får fram varsitt "hejdå..".
Jag kollar på henne från dörröppningen ett par gånger innan jag lämnar lägenheten. Tillslut blir det för sista gången och jag står där länge. Jag vet att det är sista gången jag ser henne.
Klumpen i halsen följer med mig hela tågresan hem. Jag vet att det vilken sekund som helst kan brista för mig. Tankar om att jag skulle kramat henne, talat om att jag älskade henne, cirkulerar i mitt huvud. Jag får ångest. Vill hoppa av och springa tillbaka. Men det är försent. Tåget har redan lämnat perrongen.
När jag kommer hem brister det.
Hittat den?
Det har ju stått still på inredningfronten allt för länge, men häromdagen beslutade jag mig för att inte ha tapet/tyg på väggen bakom soffan, utan istället bara ha en hylla med tavla osv..
Men igår tog jag en spontan titt inne på engelska tapetmagasinet och hittar en tapet (helt otroligt) jag fastnar för.
Bild härifrån
Klarare färger på riktigt, fint mönster med färgerna jag vill ha i rummet (orange, turkos, grönt, brunt osv..), och relativt billig.
Ska jag slå till?
Alla hjärtans dag.
.. eller?
Kan inte minnas att jag haft en bra alla hjärtans dag, någonsin, trots att jag var upptagen under fyra stycken.. Jo min kväll med Malin och Jons fest, det var bra.
Min gårdag var iallafall otroligt trevlig, utan någon karl vid min sida. Den tillbringades med syster på Triumf Glass och Allum och sedan med mig själv framför Apocalypse Now och god mat i soffan min. Mysigt.
Well. Nu blir det middag hos Andrea. GOTT!
Blur.
Parkan.
Först förfest hos Anna. Sedan stod det mellan 120 kr för att se Pascal på Pustervik eller gratis inträde på djungeltrumman-festen på Park Lane. Hela sällskapet ville inte med till Pustervik och gratis inträde lockade, så därför blev det dt-festen. Väl där kändes det som ett helt vanligt aveny-ställe (av den lilla erfarenhet jag fått med mig under åren), och det är inget positivt..
Men kvällen var ändå helt okej. Kan dock inte förstå hur jag INTE kunde gå på spelningen jag sett fram emot i veckor?! Ångest..
Well. Matilda fick hångla, Anna blev kär och jag fick se min drömkarl för andra gången under loppet av en vecka. Så det får väga upp det.
Min hemväg var otroligt obehaglig dock. Jag är sällan rädd när jag ska hem på nätterna, men den här gången var jag det. Kan inte beskriva känslan när killen som stirrat på mig på vagnen, ställt massa frågor, hävdat att han inte är ett svin, skyndade på sina steg bakom mig. Jag trodde för ett ögonblick att han skulle våldta mig eller göra mig illa på något annat vis och jag var så glad över att jag memorerat hur han såg ut, ifall att..
Han gjorde inget, men han lyckades skrämma skiten ur mig med sitt psyko-beteende, det kan jag säga er.
Idag låter en parkerad bakdel i soffan väldigt lockande, men då kylskåpet står tomt måste jag hem till päronen för lite middag. Och även denna kväll bjuder på trevligheter. Får se om jag orkar..
Tentan.
Jaha. Tro fan att man ska ha blandat ihop både det ena och det andra och glömt skriva det absolut viktigaste på ena frågan. Ett G kanske, kanske jag kan få. Men det ska mycket till.
KUL.
Ikväll blir det förfest hos Anna, Pascal på Pustervik och Klubb Boris vid Hagabion. Trevligt!
Mer Melvil.
Bortskämd.
Jag drar mig alltid för att gå och lägga mig första natten efter att ha haft nattligt sällskap märker jag. Helt plötsligt känns den annars lagom stora 140-sängen så förbannat stor och kall.
Från mysigt, varmt och småprat till ensamt, tyst och tomt.
Nu syftar jag inte nödvändigtvis på en karl, utan det är minst lika jobbigt efter att ha haft Sara som sovsällskap..
Även om jag älskar att bo ensam, så är det otroligt mycket trevligare att ha någon/några omkring sig.
Är otroligt sugen på att hyra ut min lägenhet och flytta ihop men några av töserna till en stor lägenhet. Det hade varit så inåthelvete roligt. Vad säger ni?
Boy A.
I söndags såg jag en film jag velat se sen jag hörde talas om den, Boy A.
En film om en 24-årig kille och hans försök till att komma tillbaka in i samhället efter att ha blivit frisläppt för ett mord han var med och begick, fjorton år tidigare.
En mycket bra film som jag rekommenderar.
Dock kan jag tycka att den känns lite orealistiskt på sättet hur han och hans vän framställs som monster i rätten. Men vad fan vet jag, det kanske går till så? Sen hade det nog varit mer intressant om man inte fått veta deras förflutna, eller åtminstone fått se ett annat, ett "vanligt" sådant. Hur man skulle känna för "Jack" hade inte varit lika självklart då.
Melvil Poupaud.
Dessutom är han fransman och en fantastisk skådespelare.
Svettig gris på två ben.
Det är inte likt mig att springa som en tok för att hinna med bussen. Vanligtvis skiter jag i det och kommer hellre senare. Men idag skulle jag ta mig fan hinna med bussjäveln. Så jag sprang. Hundra meter. Och jag hann!
Det där var ett stort steg i min personliga utveckling ska sägas.
Mycket stolt.
Posefuckers.
Fredag kväll.
Jag och några damer (även min Sara som är hemma i Sverige ett par dagar, KUL) åkte hem till Björn för lite förfest. Efter öl, musik, och trevliga samtal åkte vi vidare mot järntorget. Det var tänkt att vi skulle på Balkan beat party, men vi kom in till stan så sent så det blev Pustervik istället. Inte så jävla bra musik, men med trevligt sällskap och skäggiga karlar, brukar det mesta gå hem.
Det var jävligt att gå upp imorse, men är otroligt glad att jag gick på filmen, trots att jag hade god lust att skita i den. The Refuge, sjukt jävla bra! Precis en sådan film jag älskar.
Nu är jag otroligt seg, så det blir en hemmakväll ikväll med film och annat..
Min lilla Tilda.
Sen Tilda blev döv har hon betett sig jävligt konstigt. Bitits bland annat. Ett icke acceptabelt beteende för en hund. Jag själv har varit rädd för henne ett par gånger, särskilt sen den gången då jag gosade med henne vid öronen och hon bet mig i näsan.
På måndag ska hon avlivas..
Känns förjävligt.
Jag vill lära mig franska.
Av flera skäl.
Bland annat för att jag vill förstå den här låten.
Idag har jag:
- Gymmat (ja, det är sant)
- Köpt årskort på friskis & svettis (kan knappt tro det själv)
- Suttit på Pustervik och pluggat och druckit kaffe i ett antal timmar med Therese och Victoria
- Köpt öl till morgondagen
- Ätit gårdagens rester, dvs tacos
- Pussat på Baloo, kaninen jag haft sedan jag var elva år och som numera bor här
- Försökt nå mitt patetiska ex som är ungefär lika mogen som en femåring.. (Alltså, det är inte med nöje jag försöker få tag på dig, om du trodde det? Kan du inte bara SVARA så vi kan få den här skiten överstökad?! Jisses..)
Mycket händelserik dag...
Men imorn blir det trevligheter! Balkan beat party bland annat.
Freckles.
Vackert, vacker, vackert.
Önskar jag hade fler än mina... tre stycken på vadera kindben..?
Jobbilijobb.
Well, cvt.. Två vänner har precis fått jobb. Helt omöjligt är det alltså inte. Men hur gör man? Hur fan skriver man ett personligt brev?
Jag avskyr att krydda på mig själv. Skriva om hur jävla bra jag är på saker och ting. Att det är klart att det är just mig dom behöver, för att jag är lite, lite bättre än alla andra...
Men om det är det som krävs så är jag illa tvungen. För jobb måste jag ju ha. Snarast! Är ganska säker på att jag ska hoppa av b-kursen..
Sånt jag minns:
Vi får sällskap en stund av ett nyblivet kärlekspar i övre fyrtioårsåldern, och vi båda instämmer att det är underbart att se de äldre generationerna hitta kärleken. De frågar oss hur länge vi har varit ett par och vi tittar på varandra och skrattar.
Några timmar senare lämnar vi stället, efter en mycket trevlig kväll. Han stannar upp på gångbanan mellan vagnhållplatserna vid vasa viktoria. Han tittar på mig, och innan jag hinner tänka till, är hans händer bakom mitt huvud och han kysser mig.
På vagnen säger han fina saker till mig. Jag rodnar, fnittrar, precis som en liten flicka. En kille som går av vagnen säger högt, "du är fan den sötaste tjejen jag sett ikväll", och han säger "jag säger ju det..".
Vid östra sjukhuset har jag beslutsångest. Ska jag gå framåt eller bakåt? Drömmen eller verkligheten? Jag väljer att gå framåt, trots att jag vet att jag verkligen inte borde. Påvägen hem till honom undrar han om jag hört Rialto med Ulf Lundell, och han säger att jag ska lyssna på den.
Vi somnar sked i hans soffa tidigt på morgonen. Hans två vänner ligger i sängen. Trots den lilla ytan sover jag förvånadsvärt bra. När vi vaknat lägger han märke till mitt ena utåtstående revben och berättar att han har ett likadant.
På vägen hem svävar jag på moln. Samtidigt som jag får otroligt dåligt samvete. Ju längre jag går, ju närmare verkligheten är jag. Jag vill inte gå hem. Jag går så långsamt jag bara kan, bara för att försöka dra ut på de bästa timmarna jag varit med om på evigheter.
Tillslut går det inte undvika...
Det första jag gör när jag kommer hem är att sätta på Rialto, och jag förstår precis vad han menar.
Köpenhamn.
Ja, dagarna hade inte kunnat bli så mycket bättre. Staden ska definitivt besökas igen.
Har dock blåmärken på knäna efter min och Julias brillianta vurpa vid ett övergångsställe, haha.
Bilder från resan kommer senare.
