Heelo.
Idag var jag i stan för första gången på evigheter. För att gå och kolla, och faktiskt köpa saker. Har inte haft tid till det då jag jobbat så mycket. Fick iallafall sällskap av Andrea några timmar tills hon begav sig hemåt, och jag till mitt gamla jobb. Fick köpt ett par skor och en skjorta på Topshop, en klänning och en basker på Monki.
Andrea jobbar på ett konditori, så nu är hela frysen full med bröd och bullar. Dvs. inga pengar på bröd i ca ett halvår. Trevligt.
Nu sitter jag alltså här på Allum och har det inte allt för kul. Men jag har ju internet. Dvs. jag har kunnat besvara på massa obesvarade mail etc. Och idag är Ulrika här också, så jag är inte ensam.
Just nu känns vissa saker i livet lite småkonstigt kan jag säga. En del saker som alltid varit så självklara, är inte längre det. Personer som varit en viktig del av mitt liv, är som vilken annan kotte som helst. Mot min vilje, ibland. Men man orkar inte hålla i trådarna. Vara den som styr hela tiden. Inte jag iallafall. Och när personerna i fråga verkar skita i vilket, då gör jag också det.
Nu är det bråttom. Ska räkna kassor och flytta en jävla tomte någon stans här inne på Allum. Någon jultävling här tydligen.
Godkväll.
Time keeps rolling by.
Jag har insett att det är bättre att åka dit ensam. Detta har varit på tal, länge. Men folk velar. Velar hit, velar dit. Mycket snack, liten verkstad. Tiden går, men jag står stilla. Så det kanske är bättre att åka dit ensam. Eller med någon som verkligen vill dit, på riktigt. Så det var ju en himla tur att Malin på jobbet tipsade mig om en väldigt bra hemsida, där folk faktiskt gör verklighet av det.
Det kommer bli så jävla underbart.
Bilder från min och Sams resa dit förra året. Hyde park, jag med egenklippt lugg med nagelsax och ett inte fullt så glamouröst resultat efter några öl..
Det är mina drömmars stad. Det är det.
Goddag.
Var som sagt på Madagaskar 2 i fredags. Den var väll inte allt för bra. Jag minns inte ettan, men jag antar att den var bättre.
I lördags hade jag lite folk hemma hos mig. Vi käkade grönsaker med dipp och jag söp ner dom med mina gamla godingar som stått och väntat på att få bli uppdruckna i ett antal månader. I bakgrunden spelades Dig out your soul och vi snackade minnen. Mycket trevligt! Folket drog vidare ut, men jag valde att stanna hemma eftersom jobbet kallade dagen efter. Lite små trist. Nästa lördag blir det iallafall av igen! Förfest och sen utgång. Ska bli trevligt.
Måste berätta om en dam jag träffade på vägen hem från jobbet i lördags kväll. Jag stod vid munkebäckstorget och väntade på vagnen och denna estniska dam frågade mig om klockan. Vi stod och småpratade lite, om ungdomarna runt omkring etc. Hon frågade mig om jag var kristen, då jag sa att jag inte var så mycket för party och fylla, och jag svarade nej. Sedan började hon prata om kristendomen, om hur dumma i huvudet Jehovas Vittnen är, osv. En väldigt intressant diskussion på spårvagnen alltså. Det sista hon säger till mig innan vi båda kliver av på vår gemensamma hållplats, var att hon hoppades jag skulle bli frälst. Och så gav hon mig en lapp hon skrivit med olika bibelstycken..
Denna dam var en av dom skönaste jag någonsin träffat. Och hon hade seriöst dom snyggaste skorna jag sett på länge. Och även om jag inte är kristen och förmodligen aldrig kommer bli det, så är jag faktiskt lite nyfiken på vilka bibelord det var hon skrivit ner, som hon gått och burit på en längre tid. Kanske tar och letar upp min gamla bibel från konftan. Who knows.
Nåväl. Imån skulle jag egentligen varit ledig, men jag ska hoppa in på trend-underklädersavdelningen imån. Ska bli trevligt!
Nu tänkte jag laga lite mat. Lax, potatis osv.
Ciao.
Snö.
Det är snö ute. Och jävligt kallt. Men SNÖ! Okej, det är väll kanske dags nu. Men fan vilken chock jag fick när jag steg utanför dörren i morse. Inget jag väntat mig. Nu är det alltså dags att handla vinterskor. Frågan är bara vilka? Sällsynt med snygga vinterskor. Jag vill ha ett par nisse-skor tror jag. Tyvärr är dom inte lika sköna som dom ser ut. Nu är det även dags att börja sticka Sams halsduk som han skulle fått för ungefär tre årsedan. Att sticka för mig är en säsongsgrej. Gör jag det inte i början av vintern så blir det antagligen inte av.
Fick tummen ur och lämnade in kort på mig själv på jobbet häromdagen, så jag kan få ta del av den väldigt braiga personalrabatten. Den femtonde december är ett datum att se fram emot kan jag säga. Då får personal en väldigt smaklig rabatt på allt i hela varuhuset. Därför ska jag givetvis vänta med att handla en massa saker. Vaxduk att klä om hyllorna med, hall möbler, nya påslakan, julklappar etc.
Nu ska jag på bio med lillasystern. Madagaskar 2. Slapp alltså High school musiacal 3, för den här gången.
So long.
Adjö för idag.
Jaja, innan höst ska jag iallafall ha gjort lite annat som står på planeringslistan. Nu är boendet i London nästintill klart. Trevligt.
Godkväll.
Hårproblematik.
Jag vill ha rätt långt hår, lugg, inget uppklippt. En annan färg på håret. Chokladbrunt, tror jag. Eller mörkt med lite röda nyanser kanske? Det kommer iallafall dröja innan mitt hår blir jämnlångt eftersom jag fortfarande har det uppklippt sen ett antal år tillbaka. Så nu har jag kommit fram till att jag ska klippa det kort. Jämna ut håret till jämnlångt rättare sagt. Om jag inte hinner ändra mig igen. Jag hade det kort för två årsedan. Såg inte klok ut. Men jag tror det handlar om att jag är totalt värdelös när det gäller hår. Kan knappt göra en fläta. Orkar inte göra något med det. Har aldrig i spray, ingenting. Det bara hänger, eller sitter uppe i en värdelös knut. Förr tog jag mig åtminstonde tid till att platta det. Har nog inte gjort det på över ett år. Ni fattar.. Hår är inte min grej.
Önskar jag hade vågat klippa det riktigt kort, som jag pratat om tidigare. En tjej på jobbet har precis den frisyren jag hade velat ha. Hon passar verkligen riktigt bra i det. Hade det varit en garanti att jag också gjorde det, då hade jag inte tvekat en sekund. Tyvärr finns det ingen garanti, och jag är förmodligen för feg för att chansa..
Nåväl. Ska bli riktigt skönt att få klippa sig igen. Att få göra en liten makeover i min annars så vardagliga vardag.
Hos mor och far.
Jag vill verkligen ha en hund. En engelsk bulldog. Eller en mops. Saknar att ha hundar omkring mig varje dag kan jag säga. Jaja, en hund lär det då inte bli en på ett tag. Får nöja mig med mina distanshundar så länge. Det funkar det också.
Nu ska jag snart börja jobba. Alltså passa min lillasyster. Tycker fortfarande det känns lite halvkonstigt att kalla det mitt jobb. Jag är ju anställd av Partille kommun, som avlösare. Så det är ett jobb. Men det känns ju inte seriöst i och med att det är min syster jag passar, och det är till mitt gamla hem jag ska till när jag ska passa henne..
Nåväl. Nu kommer hon snart så ska sätta igång med maten.
Live forever.
Igår blev det av, min tatuering. Efter ungefär.. tre års tjat, osv. Var inte alls så sjukt farligt som jag hade trott. Blev faktiskt förvånad över att det inte gjorde mer ont än vad det gjorde. Den blev fin iallafall. Enkel, stilren. Nu efteråt tycker jag dock att den ser lite mesig ut. Speciellt om man jämför med Malins, som tatuerade sig idag, och hur den ser ut. Sen är den även lite långt ner. Hade velat ha den ca en cm högre upp. Nivet, gränsen mellan rygg och nacke, jag hade velat ha den en cm ovanför gränsen. Nu är den en cm under. Svårt att förklara, ni får se själva om några dagar. MEN, inte går det att gnälla över det nu! Jag är nöjd.
Har redan börjat planera mina nästa. Funderar på att göra "Strawberry fields forever" och någon jordgubbsplanta längs varden och foten. Skall nog även utveckla min nuvarande.
Nu ska jag göra mig en nattmacka och dricka lite kvällste. Och buda på mina jodphurs jag ska vinna på tradera.
Ciao.
Pajas mitt på gatan..?
Jag skulle åka till jobbet och i väntan på vagnen så var det en tjej där samtidigt, kanske i tolvårsåldern, som satt i rullstol. Hela situationen i väntan på min vagn blev smått jobbig faktiskt.
Jag såg hur jobbigt hon tyckte att det var. Inte bara det att rulla rullstolen, utan främst för att folk verkligen tittade på henne. Iaktog henne. Vad hon gjorde, hur hon gjorde det. Och jag blev faktiskt förvånad, och nästan rädd, när jag såg på folket runt omkring. Alla tittade på henne. Jag blev så jävla förbannad! Vuxna människor som står och stirrar som om hon vore ett jävla rådjur som hamnat i trafiken. Det är ju inte klokt! Även om det inte tillhör min vardag att se en tolvåring sitta i rullstol, skulle jag aldrig få för mig att stirra på henne. Inte bara jag, utan alla som var där (och alla andra som hamnar i en sådan situation) borde förstå att det bara gör situationen för personen i fråga, så himla mycket värre. Jag tyckte det var så fruktansvärt hemskt.
Tänk att vara tolv år och alltid bli sedd som ett offer i andras ögon. "Stackarn, så ung och sitta i rullstol", "Ojdå, hur ska hon klara att ta sig upp för den där trottoarkanten". Det måste vara skitjobbigt. Och även fast jag vet att jag själv tänker likadant som jag inte hade velat att folk gjorde mot mig, så gör jag det tillviss del. Jag tyckte synd om henne, givetvis. För det är det. Det kan inte vara lätt att sitta i rullstol. Men jag tyckte mer synd om henne över att hon blev så uppmärksammad av alla. Varför är det så jävla svårt för människor att låta ovanliga saker passera obemärkt?
Jag ville att hon skulle förstå att det var lungt. Att hon är okej och precis lika bra, trotts att hon sitter i rullstol. Men det är så jävla svårt att få fram det. Speciellt som ung och frisk tonåring som jag, som inte har en jävla aning om hur det är att vara i hennes situation. Jag ville le mot henne, visa att jag inte dömmer henne, men var rädd för att leendet skulle misstolkas. Att det skulle ses som ett hån, och inte som ett vänligt leende. Och igår skulle jag bara bli en i mängden. Ännu en som tittade. Därför lät jag bli, och bytte ut leendet mot ett höjt ögonbryn till alla idioter omkring som inte verkade ha en tv hemma..
Ibland är jag så tacksam över att jag lyckades få en hyffsat bra och hanterbar ungdom. Även om jag var väldigt missförstådd i mina unga år, så har det inte varit några bekymmer för mig. Det måste vara ett helvete att vara ung, och vara annorlunda. Som den här tjejen. Ett rent jävla helvete med tanke på hur sviniga ungdomar kan vara. Men inte fan är vuxna så jävla mycket bättre. Det har jag nu fått bevisat..
PS.
Men snart skaffar vi internet.
Snart..
"man é ju som man é, när man inte blev som man skulle"
Precis hemkommen från min gammelmormors begravning. Den var fin, men jobbig. Det var första gången jag var på en begravning där graven skulle gravsättas. De andra har krimerats. Men Margit ville ligga i samma grav som hennes två föredetta män. Begravningen var väldigt vacker iallafall, med massvis av fina blommor. Efteråt samlades släkt och vänner och åt god mat tillsammans. Det var trevligt att träffa släktingar, men det hade varit ännu trevligare att göra det under någon annan tillställning än en begravning. Min mormors kusins barn hade klippt ihop en liten film från en intervju hon gjorde med Margit för fem årsedan, som hon visade för alla. Trotts sina då 92 år, och påbörjan till att bli smått senil, så var Margit både klok och rolig. Citatet i rubriken hade hon klämt ur sig under intervjun och alla föll i skratt.
Nu har jag lite dåligt samvete, precis som jag har fått efter varje begravning jag varit på. Jag vet inte varför, men under varje begravning så kämpar jag med att hålla inne tårarna. Jag låter dom aldrig bara rinna, utan försöker låta bli så gott det går. Givetvis går det inte att hålla inne tårarna helt och hållet. Det gör det inte. Speciellt inte då jag hör hur syster, mormor och andra i kyrkan gråter och sorglig musik spelas. Men jag tycker det är jobbigt att folk ser mig gråta helt enkelt. Det känns så jävla blottande på något sett, då jag inte är den typen som öppet visar känslor. Detta gör alltså att jag måste tänka på annat. Gör jag inte det, så flödar det. Det kan vara kakor, jobbet, inredning, allt möjligt! Detta i sin tur leder till att jag inte är fullt närvarande i kyrkan. I huvudet. Det ger mig dåligt samtvete, det gör det. Och jag ber alltid om förlåtelse när jag lägger blomman på graven. Och jag säger alltid åt mig själv att skärpa mig till nästa gång. Men det är uppenbarligen inte så lätt.
Nu hoppas jag det dröjer ytterligare några år innan nästa kommer.
Kvällsunderhållning.
Ska nog ta och fortsätta. Men först göra mig något att äta. Lagade faktiskt middag igår. Första gången jag gjorde något seriöst sen vi flyttade hit. Pasta med champisar, sallad, soltorkade tomater och oliver. I pesto. Det var faktiskt riktigt gott. Och ännu godare blev det när Sam hällt i paprika, lök, gurka och lite krydda. Ett tips om man vill göra något ätbart som inte tar mer än tio minuter.
Börjar dock fundera på om det kanske var något jag inte tålde i den maten. Upplevde en sån sjukt obehaglig grej efter att jag ätit klart igår, och idag när jag käkade rester. Ni vet när det känns som något fastnat i halsen? När det känns som om det sitter kvar i halsgropen och inte vill komma ner, trotts vatten och harlklingar etc. Det går ju vanligtvis över väldigt snabbt, men jag hade det så under hela kvällen igår. Vågade knappt prata för det kändes som om jag skulle kvävas. Stoppade ner fingrarna i halsen, men det kom inget. Skit obegagligt verkligen. Och idag blev det samma sak? Skumt..
Oasis i köpenhamn.
Oasis hade spelning igår. Och jag var inte där. Sålde min biljett.. Fookin hell. Kan inte fatta det. Deprimerande. Hoppas det var dåligt... DET KAN INTE VARA DÅLIGT! Vem försöker jag lura... Åh. Fan.
Nåväl. Ägnade kvällen med att titta på Sex and the city-filmen. Var planerat att ta en öl med Andrea, men orkade inte. Det var iallafall första gången jag såg filmen. Lite smått konstigt eftersom jag haft den ett tag och älskade serien. Kan iallafall sammanfatta den som skitdålig. Eller skitdålig är kanske att ta i. Den var ju inte i klass med serien på något sett. Inte alls samma charm. Jätte förutsigbar och vissa scener blev för mycket för att titta på. Den när Miranda och Steve möttes på bron är bara ett av många exempel. Sen undrar jag lite hur dom tänkte när det gällde Carrie. Hon såg ju inte frisk ut? Skitsmal, mörka ögon, fula kläder. Och då menar jag inte bara efter att hon blivit lämnad vid bröllopet, utan i hela filmen. Men nått av det värsta var när Samantha skaffat sig en såkallad "ölmage". Och samtalet kring det. Vad i helvete? Menar dom allvar?? Blev riktigt upprörd kan jag säga..
Nåväl. Nu har jag sett den. Och jag tror nog att det blir den enda gången. Det var alldeles för många irritationsmoment i den.
Nu ska jag laga mig lite frukost.
Skitväder.
Har varit iväg hela morgonen med Sam och pappa. Var på Ikea och köpte ytterligare ben till tv-möblen (som sen visade sig vara trasiga), ett billigt tillfälligt soffbord, och lite annat. Det känns inte helt okej att köpa halvdana saker kan jag säga. Kökslampan vi hittade på Bauhaus exempelvis. Helt okej, men absolut inte skitfin. Pengar i sjön så att säga, eftersom den så småningom kommer bytas ut.
Nåväl. Ikväll får jag besök. Andrea ska kolla in nya hemmet, trotts att det ser ut som fan just nu. Men innan hon kommer ska jag städa nått så inåthelvete. På en kvart... Får se hur långt jag kommer.
Och ja, inflyttningsfesten ska ske, om ett tag. Men det får bli när det är lite mer färdigt. Just nu ser det inte klokt ut. Men den kommer, kära mates.
Just det, har tappat bort min pinkod. Igen. Så det är därför jag inte varit nårbar sen igår kväll..
Nu ska jag uppdatera mig på alla möjliga sätt när det gäller internet. Bloggar, tradera, klädhemsidor osv.
Ciao.
Oooh!
Idag köade jag med Malin utanför Scandinavium för att få Oasisbiljetter. Sen kom även Mella och några till dit och köade dom med. Det märktes ganska tydligt att dom inte är så stora här då det endast var två pers före oss i kön när vi kom. Och den blev inte allt för mycket längre. 50-70 personer kanske. Men jag fick mina biletter iallafall! Nu ska jag vårda dom med omsorg.
Imån är jag ledig. Ska på föreläsning med mitt avlösarjobb med andra avlösare senare på kvällen. Kan bli intressant. Sen blir det eventuellt utgång.
Nu ska jag nog äta lite hemmagjorda köttbullar.
Kentfan.
Har ytterligare en jobbig jobbdag framför mig. 10-19. Sen är jag ledig i två dagar vilket är väl behövligt. Lyckligtvis går dagarna ganska fort. Det som är mest jobbigt är att snubben som väljer musiken råkar ha värdelös musiksmak. Kent går i repeat dagen lång. En och annan Coldplay spelas, men resten är skit. "Om du var här, om jag var där....blablabla". Jag kan till och med en mening! Jag står inte ut helt enkelt. Ska gå och se om man kan önska lite musik imån.
Imån släpps Oasisbiljetterna för deras spelning i Scandinavium. Jag och Malut ska vara utanför och köa, klockan sex. Helt sjukt, tre timmar innan dom släpps. Men eftersom internet ännu inte är i sitt fulla bruk så vågar jag inte chansa. Skulle dö om jag blev utan biljett.
Såg en rätt lustig sak precis innan jag kom hem. En katt sittandes på bänken inne i busskursen. Vet inte, men det såg riktigt kul ut.
Nu ska jag göra mig i ordning inför natten. Blir till att lägga sig tidigt idag eftersom jag ska upp om ett par timmar.
Natti folks.
Jul, jul, strålande jul.
Ååh, vi har fått in så himla söta små tomtepyamaser till barn! Heldräkt och tvådelad. Och tomteluvor! Världens sötaste bebis provade en heldräkt med luva. Tänk att få klä min framtida Noel eller Mathilda i en sån. Naw.
Nåväl. Kommer nog inhandla julsaker rätt så snart. Väntar bara på min personalrabatt. En av mina trevliga förmåner.
1/11.
Är det inte sjukt? Det är redan november. Det känns som om månaderna ligger några steg före.
Hade många planer för i morse. Skulle gå upp tidigt och städa, diska och göra klart en möbel. Började trotsallt två idag. Men eftersom jag och Sam hade tvätt-tid (första sedan vi flyttade in) så gick vi upp för att tvätta klockan åtta i morse. Det tog emot kan jag tala om då vi båda somnade sent. Aldrig mer en tvätt-tid klockan åtta kan jag säga.
Sysselsatte fredagskvällen med att skruva ihop vår tv-möbel. Än så länge har teven stått på min brudkista. Märkte dock att det där med luckor och gånghjärn och skit var lite för avancerat för mig.. Men nu är det nästan klart och soffan kommer i början av nästa vecka.
Nu sitter jag på lilla Allum. Det enda bra med det, det är att det finns internet. Känns helt sjukt att inte kunna följa de bloggar jag vanligtvis läser väldigt ofta, ha koll på alla saker jag är ute efter på tradera, osv. Nåväl. snart skaffar vi comhem iallafall.
Just det. Är halloween idag, eller det kanske har varit? Har ingen koll alls på den sk. högtid längre. Har iallafall sett gluttar gå utklädda idag. Förr fick jag smått panik om jag inte festade. Var absolut tvungen att gå på fest. Precis som på alla andra sådana dagar. Valborg, påsk, skärtorsdagen etc. Skittöntigt verkligen. Det enda jag har koll på är att det är runt halloween tv får för sig att visa massa läskiga filmer. Och för er som inte vet så är jag så inåthelvete rädd för sånt. Har alltid varit, kommer alltid att vara. Det där med psyckade barn alltså, fy fan. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag tror att det kan ha att göra med att jag som liten tvingande mig igenom tre stycken "Terror på Elm Street" filmer, på raken. Ni vet, dom filmerna där barn inte får somna för då kommer det en snubbe som heter nånting och dödar dom. Jag tror det kan vara därför. Men för livet alltså.
