Unoconcet

Just nu känns livet smått upp och ner. På många plan... Ungefär så här känner jag nu.  

(Inlägg från 2008-02-13)

"Ibland känner jag bara för att packa väskan och dra. Till Thailand, bo in en liten hydda vid vattnet, leva på thaimat, jobba lite i nån bar och bara njuta av värmen. Jag vill helt enkelt bara bort. Bort från detta sk. liv som består av hat, kärlek, pengar, matteriella ting, återigen pengar och dagliga meningslösa bekymmer. Jag skäms över mig själv, och inte bara över mig. Jag skäms över hur självisk människan är. 
   Jag sitter här på mitt feta arsle och klagar över att jag har det tråkigt på jobbet, för det ända jag gör är att sitta vid datan. Jag blir sur när jag kommer hem och det som serveras är falukorv eftersom jag hatar falukorv, och det slutar med att jag petar i maten. Det som tar upp en stor del av mitt tankeutrymme just nu är om jag ska köpa den den jävla balklänningen! Jag målade t.o.m över mitt ansikte för att jag ser ut som en mupp på bilden då jag är så ofotogeniskt, vilket visar att jag är en ytlig jävel. Jag sitter här och stör mig så ofantligt på dessa jävla ungdomar som går och spottar på golvet och tror att dom äger hela världen. Ser jag en person med fula kläder så kanske jag inte säger det högt, men jag tänker det åtminstonde. Hur orkar jag lägga tid på att tänka på om en annan människa har fula kläder? Är det inte patetiskt? 
   Jag är fullt medveten om att en stor del av världens befolkning inte ens har dricksvatten, och ändå så står jag och sköljer min tandbortste ren med vatten på flaska för att jag inte vet vad det är för vatten i kranen i Scottland. Folk dör i svält varje dag, inte bara i 3:e världen, och ändå så slänger jag halva maten på tallriken i bamba.
   Jag är fullt medveten om vad som sker i min omvärld men vad gör jag åt det? Inte ett skit. Dom har mitt medlidande, men vad mer? Går jag förbi en uteliggare tittar jag på honom/henne med ledsa ögon, men ger dom inte ett öre. Jag har köpt rosa bandet nån gång, köpt en och annan faktum tidning, slängt i lite växel i rödakorsetbössan på maxi. Men det är det ända jag någonsin gjort för välgörenhet, vilket får mig att skämmas ännu mer.
   Jag blir så jävla upprörd över att det vimlar av stenrika människor som har 6 bilar på uppfarten, har 5 hus på olika ställen i världen och sitter där med pengar som skulle kunna ge föda åt tusentals människor. Och är det inte sjukt att det köps och sälj fotbollspelare hit och dit för miljontals kronor? Är ett bra fotbollslag viktigare än livet själv?  
   Och för att inte tala om våra miljöproblem som inom en snar framtid kommer ge stora konsekvenser. Som om det inte vore nog med fattigdom, våld, sjukdomar, djurplågeri etc. Visst, vi försöker förbättra miljöproblemen, men det räcker inte.
   Jag själv är livrädd för att jorden ska gå under p.g.a. miljöproblemen. Men gör jag något åt det? Jag har fortfarande tänt alla lampor i rummet, och tv och data på på samma gång. Jag låter dom vara på när jag lämnar hemmet. Jag tar fortfarande nya påsar varje gång jag köpt något nytt plagg osv, trotts att jag inte ens skulle behöva hälften av dom. Jo, jag vill inte ha körkort och därmed inte köra bil. Men det är för att jag är en livsfara för omgivningen eftersom jag och motorer inte går ihop, inte för att jag tänker på miljön.
   Inte nog med att 3:e världen får stå ut med fattigdom och svält, dom får också stå ut med att vi dumpar t.ex. uran och skit till dom. Vi lever på dom helt enkelt. Vi glider på att dom lider(liknande Zazas för-en-gång-skull lyckade kommentar:)
    Folk är så jävla medvetna om vad som försigår runt omkring, men blundar för det. Låtsas om som om det inte finns, vilket äcklar mig. Jag äcklas över mig själv för att jag tycker det är viktigare att jag kan åka till Paris i höst, flytta hemifrån nu i vår, än att ge pengar till välgörenhet.

Jag är medveten om att jag förmodligen aldrig kommer att packa väskan och sticka till Thailand. Jag är medveten om att direkt efter detta inlägg kommer klagan om mitt jobb, beslutsångesten om balklänningen och petandet i maten  att fortsätta. Men ibland blir jag verkligen så sjukt sugen på att dra. Inte för att jag inte är nöjd med mitt liv, för det är jag. Utan för att jag helt enkelt ibland skäms för att vara människa.

Vad hjälper det att bara sticka undrar du? Det hjälper kanske inte speciellt mycket. Men jag hjälper åtminstonde inte till att förgöra världen ännu mer.

Och ja, det finns många människor som gör otroligt bra grejer för att hjälpa och förbättra. Och jag beundrar dom så otroligt mycket, och hoppas innerligt att jag snart tillhör den kategorin, inte bara i tanken utan även praktiskt."


Ett jävligt långt inlägg, minst sagt...