Att göra det man inte orkar.
Jag tror många, precis som jag, ofta tänker på saker man ska göra, vill göra, måste göra, borde göra, men som man inte gör. Av lathet exempelvis, som det är för mig i de flesta fall. Främst vardaliga saker. "jag ska.... sen".
Jag vet inte hur många gånger jag sovit med påslakanet under täcket, alltså inte täcket istoppat, just på grund av jag inte orkar stoppa i täckfanet i påslaket. En sak som tar ca trettio sek, men just när det ska göras, så orkar jag helt enkelt inte. Eller låtit fulla påsar med källsortering stå kvar i köket bara för att jag inte orkar ägna fem minuter åt att gå ner till sofiagatan och källsortera, trots att det luktar anus i lägenheten. Eller tittat på den där jävla syltfläcken på köksbordet tio gånger, utan att ta bort den.
Varför gör man så här? Väntar med det.. Vad väntar man på? Att man plötsligt ska orka? Jag vet inte..
Nu har jag iallafall börjat tänka på ett nytt sätt. Gör det bara. Så fort något kommer på tanken, som måste göras förr eller senare, gör det.
Även om det tar emot att packa upp tvätten klockan tio på kvällen så ska det fanimej göras, och inte en eller två dagar senare. Och fan vad skönt det känns måste jag säga, att slippa behöva göra det senare.
Nu ska jag nana... med täcket istoppat! För ja, trots att jag hade god lust att skita i det för att det verkade så otroligt jobbigt just då, så gjorde jag det.
Det fungerar bra hittils med andra ord..
Hahaha det här är så roligt, att man kan känna igen sig själv så otroligt i hela latmask syndromet.I slutändan spenderar man mer energi på att undvika att göra saker och sedan gå runt och ha lite ångest för det,än vad man hade gjort om man bara gjorde det på engång.
