Lite tankar om livet.
Jag tänker mycket. För mycket enligt många. Om allt möjligt.
Men en sak jag inte brukar ägna en endaste tanke åt, är livet. Livet i sig alltså. Jag ifrågasätter det aldrig, min existens, varför saker händer just mig, vad som händer efter döden, etc. I stort sätt aldrig. Jag vet att jag aldrig skulle få ett svar om jag hade frågor, så varför lägga tid och energi på saker jag aldrig kommer få reda på? Det är så jävla onödigt. Jag har inget behov av att få veta över huvudtaget.
Många skulle nog jämföra livet med ett spel. Tur/otur, tänka efter/handla, vinna/förlora, på skoj/allvar osv. En rätt bra liknelse kan jag tycka. Men på tok för seriös. Skulle snarare jämföra det med en lek. Eller något...
Nåja. Det jag har kommit fram till då jag för en gång skulle tänkt till lite, är att livet är för kort. För kort för att kasta bort på onödig skit. På människor som beter sig som skithögar. På att göra sånt man inte tycker om. På att INTE göra sånt man TYCKER om. På att tänka på vad andra skulle tänka om man gjorde si och så.. Ja, jag kan fortsätta.
Om jag nu vill flytta till England, varför flyttar jag då inte till England? Om jag vill skriva filmmanus, varför skriver jag då inte det? Om jag vill sy den svarta klänningen, varför i helvete gör jag inte det då för? Om jag vill hångla med den där killen, varför ser jag inte till att göra det då?
Vad kan hända? Jo, jag kanske kommer att vantrivas, manusen kanske blir dåliga, klänningen kanske blir ful, jag kanske får en fet diss. Ja, jag kanske misslyckas helt enkelt. Men vad fan spelar det för roll? Jag kan flytta hem, jag kan sy om klänningen...
Det är nog det som gör att folk faktiskt stannar mitt i skiten, trots att dom inte vill. För att dom är rädda för att det inte ska bli som man tänkt sig. Kanske värre. Och då är det bättre att gå omkring och drömma och leva på att det kanske, kanske skulle gå bra. Leva på drömmen och hoppet. Vara en bekväm jävel.
Det här gör mig deppig. Från och med nu ska jag vara mer impulsiv.
(Så bli inte förvånad om du får en fet kyss någon dag..)
Du verkar ju inte ha problem med att skriva din blogg? Varför måste det vara värre att skriva på ditt manus? Bara sätt igång nästa gång du tänkt skriva på bloggen. Skriv något dåligt så att du ser att det inte spelar någon roll om det blir dåligt.
så jävla rätt! och du, vi MÅSTE ju ses nån dag?! vad är det för fel på oss egentligen?
sv; Jag vet! Det är fruktansvärt!! Detta måste tas upp mer om vi ska komma någonstans med ämnet...
Föräldrar blir påverkade av media lika mycket som barn och de förmedlar sen i desperation ut sin missnöjdhet till sina barn...
Bra inlägg där!! :)
KRAM!
Svar Anonym: Ne det har du ju rätt i, det borde ju inte vara någon större skillnad. Så nu har jag faktist börjat kludda ner mitt senaste projekt :)
