Sånt jag minns:
Jag tittar på tv. Inom kort ska tåget gå. Jag drar mig för att kolla på klockan för jag vet att ju mer tiden är, ju kortare tid är det kvar tills jag måste säga hejdå. Men tiden går inte att stanna, och farvälet är ett faktum.
Jag ställer mig bredvid sängen. Tittar på henne. Känner hur klumpen i halsen växer allt större. Hon sträcker fram sin hand, liggades från sängen, och jag min. Vi kramar varandras händer, samtidigt som vi tittar på varandra. Det är ingen lång stund, men det känns som det. Jag känner hur gråten i halsen blir allt svårare att hålla tillbaka, men jag lyckas. Sedan kramar vi åt vårt handslag allt hårdare, utan att släppa blickarna, och vi båda får fram varsitt "hejdå..".
Jag kollar på henne från dörröppningen ett par gånger innan jag lämnar lägenheten. Tillslut blir det för sista gången och jag står där länge. Jag vet att det är sista gången jag ser henne.
Klumpen i halsen följer med mig hela tågresan hem. Jag vet att det vilken sekund som helst kan brista för mig. Tankar om att jag skulle kramat henne, talat om att jag älskade henne, cirkulerar i mitt huvud. Jag får ångest. Vill hoppa av och springa tillbaka. Men det är försent. Tåget har redan lämnat perrongen.
När jag kommer hem brister det.
Jag ställer mig bredvid sängen. Tittar på henne. Känner hur klumpen i halsen växer allt större. Hon sträcker fram sin hand, liggades från sängen, och jag min. Vi kramar varandras händer, samtidigt som vi tittar på varandra. Det är ingen lång stund, men det känns som det. Jag känner hur gråten i halsen blir allt svårare att hålla tillbaka, men jag lyckas. Sedan kramar vi åt vårt handslag allt hårdare, utan att släppa blickarna, och vi båda får fram varsitt "hejdå..".
Jag kollar på henne från dörröppningen ett par gånger innan jag lämnar lägenheten. Tillslut blir det för sista gången och jag står där länge. Jag vet att det är sista gången jag ser henne.
Klumpen i halsen följer med mig hela tågresan hem. Jag vet att det vilken sekund som helst kan brista för mig. Tankar om att jag skulle kramat henne, talat om att jag älskade henne, cirkulerar i mitt huvud. Jag får ångest. Vill hoppa av och springa tillbaka. Men det är försent. Tåget har redan lämnat perrongen.
När jag kommer hem brister det.
Kommentarer
Postat av: Anna
Svar: Jag är till 99 % säker på att de har en butik i Göteborg, i ett hörne om man går förbi Kungsgatan och bortåt så tror jag att den ska ligga där. Ska kolla nästa gång jag är i stan och gå in där, för jag älskar deras tapeter liksom du ;)
Trackback
