Tänk om, tänk rätt.

Satt på bussen hem igår och hörde två tjejer i övre tonåren diskutera en sak som gjorde mig jävligt upprörd, just för att jag kände igen mig själv i det hela så sjukt mycket.

Det pratades om Hultsfred. Ena tjejen ville åka dit, men hennes pojkvän hade sagt att hon inte fick. Och när hennes vän säger att det inte är hans sak att bestämma, så försvarar hon honom och säger att hon förstår varför, "det finns mycket idioter, mycket alkohol, han litar på mig men inte på alla andra", osv..

Det klumpade till i magen min. Ville bara vända mig om skaka lite vett i henne. Säga att ingen annan jävel ska tala om för henne vad hon får och inte får göra, att det är hon och enbart hon som ska avgöra det, och att hon en dag kanske ångrar att hon inte lyssnade på sin egen vilja.

Jag vet inte huuur mycket jag avstod från att göra under mitt treåriga förhållande pga honom. Saker jag verkligen ville göra. Åka på Roskilde, Peace & Love, åka med Sara och co till Rhodos, flytta till London, etc. Men han blev alltid skitsne och sa indirekt att jag inte fick. För att jag var "taskig" som ville flytta ifrån honom och låta honom vara hemma och vänta på mig, att det är mycket killar som raggar på festivaler, massa alkohol, att han inte litade på mig så han skulle behöva oroa sig över vad jag gjorde, osv..

Men även mindre saker. Min bal i trean då jag hade det hur trevligt som helst, men gick hem bra mycket tidigare än vad jag ville för att jag var "taskig som lät honom sitta hemma och ha tråkigt och vänta på mig medan jag var ute och hade det roligt". Och studentfesten, min egna jävla studentfest, då han tjatade en gång i kvarten om att han ville att vi skulle gå. Och när jag tillslut fick nog och gick med honom hem så vände han på det "ne men alltså, du får ju stanna om du vill, gör det, jag kan gå hem själv..." så att han kunde ha det som argument senare, "jag sa faktiskt att du fick stanna.."

Ja, det kom en jävla massa skit ur den munnen för att hindra mig från att göra saker jag ville, från att ha roligt rent ut sagt. Och det värsta var helt klart när han ville lägga över det på mig, få mig att få dåligt samvete, känna skuld, för att jag ville stanna kvar när han inte ville det....

Jag ångrar det mesta. Kan tyckas vara små bagatellsaker, men det var saker jag verkligen ville göra när det väl var, men avstod från pga av den lilla apnissen.

Givetvis handlar det om att prioritera och kompromissa i ett förhållande, men att avstå från en sak man verkligen, verkligen vill, det ska man inte göra. Tro mig. Och att ens partner ens KAN MED att få en att avstå från något man verkligen vill, det säger ganska mycket om den personen. Inte sant?
  


Kommentarer
Postat av: Matilda

så sant så!

2010-06-09 @ 11:51:53
URL: http://folkolsfaglarna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0