Unoconcet

Jag har haft en sån sjuk ångest den senaste tiden. Angående framtiden (hatar t o m ordet). Har helst av allt bara velat hålla för öronen när vänner har nämnt något som handlar om något längre fram, då jag själv inte har haft en jävla aning om vad jag ska göra.

Har kommit fram till att jag är på tok för lat/feg för att ens försöka komma in på filmhögskolan eller något annat som har med film att göra, trots att det är det jag verkligen vill (kanske ändrar mig så småningom, vem vet), men det slog mig för ett tagsedan att socionom nog är min grej. Vill arbeta med människor, särskilt de trasiga, så det är faktiskt min plan. Just nu.

Men att börja en utbildning direkt till hösten känns inte särskilt lockande, så efter sommaren flyttar jag till London, på obestämd tid. Till min Sara, och förhoppningsvis hänger några andra damer på.

Är glad att jag inte flyttade för ett årsedan som det var tänkt från början eftersom jag hade ett otroligt jävla bra år i gbg, och nu känns det helt rätt. Tror det kommer bli lysande! 
 
(Det skulle dock inte förvåna mig om det uppstår hinder, nu när jag äntligen lyckats fatta några seriösa beslut, trots denna eviga beslutsångest. Vore ju jävligt typiskt..)