Unoconcet

Gårdagskvällen började bra. Vernissage på Naturhistoriska och häng hos mig ett par timmar med lite köttbullar/musik/vindrickande och mys på balkongen med damerna. Sedan blev det två egentligen ganska så onödiga öl på andra lång, men det var trevligt det med.

När jag sen står utanför min port, hemma i lagom tid (för en gång skull) inför lördagens jobb och utgång, inser jag att jag tappat NYCKELN! Hade tänkt tanken under kvällen då den legat ensam i påsen, och klart som fan att det händer på riktigt...

Tur att jag har en snäll vän 20 meter ifrån mig som jag kunde sova hos. Eller ja, det blev inte mycket sömn. Var skittrött men klarvaken i huvudet (berodde det på gratis-kaffet tro?) och svettades som en gris. Slutade med att jag bytte arbetspass till morgonpasset istället. Ingen idé att slösa sovtimmar när man ska hålla igång ikväll. Men det var cosy..

Hoppas inte jag störde honom allt för mycket med mitt kluckande dock.

Och ja. Igår trodde jag seriöst att jag skulle få tillbaka min bas. Jag menar, hur svårt kan det vara för en 23-åring att lämna tillbaka en sak man har lånat? Jävligt svårt tydligen, med tanke på att jag har blivit lovad att få tillbaka den de senaste TIO MÅNADERNA. Ska jag ta det som ett bevis på att han faktiskt har pantat den? Det är ju inte helt otänkbart då killen inte äger ett öre och lever på sin nuvarande flickvän. Hursomhelst, han måste ha någon form av psykisk labilitet (av hela hans levnadsstil att dömma), någon annan förklaring finns inte. Stackare...